- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
351

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på hela tiden, så kallt det än drog från hafssidan. Ut-
sikten var inte dålig, men ändå . . . Nog märkte vi för-
stås, att svenskens kanoner gjorde ett oföre på isen. Han
sköt kulor med långa kedjor emellan. Där en dylik for
fram och slängde och dängde på isen, där värdt det hus-
rent, skall jag säga. Men annars var det bara som ett
grummel af krutrök och hafsdis och ångan af hästarne
och hvirfvelsnön och allt. Och så var det hela tiden
som ett pinans helvete af dön och rop och larm i ett
enda gny af hästar och människor ...»

Det blef så tyst i rummet. Endast språket hördes af
en liten »ljustjyf,» som ville arbeta ut sig ur talgljusets
veke. Finnkarlarne sågo kallt och dystert ut i det obe-
stämda, och den frågande dröjde med en lång svårmods-
blick emot fruntimren, grufvande för sin nästa fråga:

»Och så på natten stack stormen upp och hafvet?...»

»Ja, det var en sak, att hafvet bröt upp landisen, så-
dan storm som då var. Vi hade krupit in med några
vedpinnar i en kula på landsidan af skäret och skötte
om elden en i sänder, medan de andre frestade sofva
en blund. Och vi undrade nog, huru det skulle gå för
stackarne där på isen. Tidigt på morgonsidan, medan
vädret ännu var klart, hade vi oss upp på klinten igen.
Och vi såg rödt af svensken, där han stod kvar i flere
leder, det ena öfver det andra liksom röda streck på
snön, men isflaken, så långt vi kunde se den, var upp-
bruten och invräkt i bitar öfver landskären. Vi satte
till kryssnings mot syden tätt efter land för att inte
förvilla oss i snödrefvet. Och då fick en se den otaliga
hopen dödkroppar. Den ene låg och slängdes här, den
andre där bland isen och sörjan. God lust hade vi nog
att rannsaka dem efter pengar eller så, men hafvet vräkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free