Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segern. Sir du, jag förgicks ej i timmerkulan, utan sitter
här, har förlåtit dig och beder om din förlåtelse.»
Den döendes matta ögon hade långsamt afspeglat själs-
arbete under stigande häpnad såsom för något ofattbart,
rent förfärande. Men så spred sig sakta öfver de tärda
dragen ett allt ljusare skimmer. Och uppbjudande sina
sista krafter reste han sig sittande och hviskade hänförd:
»Mine Öjne, du er Graamandsgutten selv? Og tilgiver
mig? Du lever? Du har gjort det alt?»
»Ja, en stackars tattare förväxlades med mig. Han
stannade i kulan som spetälskelik, men jag kom okänd
undan, och du invaggades i säkerheten. Ja, underligt
vandia öfvermakterna med oss.»
Nu var det visst en klar fjärrskådad syn, som fjättrat
den döendes ögon, ty de röjde sken af ljus, som icke
syntes.
»Jeg seer!» hviskade han. »Det er Övermakt mot den
norske, som vil Sverige ondt. Hils, stötte min Kone!»
Björn Olavsson Randulf, Norges siste fylkeskonung,
sjönk orörlig ned, ännu höljd af skimret från den syn
han såg i fjärran.
»Och det är öfvermakt mot den svenske, som vill Norge
ondt!» huttrade så ödeligt en röst ur skumrasket.
De två vid dödsbädden kände en r}7ckning i hvarandras
händer. Excellensen borrade ett bistert ögonpar bort ge-
nom halfmörkret och sporde sträft:
»Hvem där? Hvilken störde dödsvakans frid?»
»Sanningen, som kryper missaktad, arm och snöd ge-
nom tiden. Vill du se mig som jag är?» lät åter den
huttrande rösten.
»Vare hvem du vill, så stig du fram!»
Där hördes långsamt stapplande steg och någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
