Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som klappade mot golfvet. Hon slöt sig skälfvande till
sin herre man, som bidade orubbligt kall. Så dök ur
mörkret fram en snarlik dödskalle ytterst på en båglikt
framböjd skepnad, stapplande med sin kryckestaf.
»Olof Evertsson!» utbrast hon lättnadsfullt. »Men så
grufligen åldrad? Och här? Huru slapp gamle far in?»
»Hå, jag stod där månelyst på bron och tjänarn öpp-
nar ju för döden, en väntad gäst i natt.»
En stund af tankemättad tystnad.
Husets herre reste sig, slöt med tårad blick den dödes
ögon sakta, medan makan föll i snyftning, och sade med
bruten stämma:
»Se så fridfull han hvilar! Finge jag en gång hädangå
så ljus som du! Ja men underliga äro dessa samveten!
Gr åmans gossen var han rädd att möta, men icke tat-
tarn ...»
»Honom hann väl samvetet ej få syn på, men du kan
hinna med dem du har i hafvet,» huttrade uråldringen
och sjönk så varligt ned på fönsterbänken.
Barbarernas förfärlige öfverman vände sig mörknad om
och utfor barskt:
»Går du här i dödsfaret, Olof Evertsson, eller huru är
det med dig? En förfärans dödshamn var du redan då
detta spåddes om kvällen, och sedan dess ha åren gått
så många. Den dagen fyllde jag mina femton. Minnes
du tillfället?»
»Herre Gud, bara som en liten stund sedan. Och nu
är du stora pojken, skäggig, gift och allting!»
»Jag har hunnit bli fältmarskalk och rikets råd, käre
far!»
»I all denna rådlöshet? Stackare dig!»
»Jag är ock general-ståthållare!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
