Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om väderlek, årsväxt, och hälsa, det var en konst som
den gamle tillmätte sig ensam, alla andra uteslutne.
Mest omspunnen af sagan var hans näfverväska, som
aldrig vändes annat än vid vandringens slutpunkter,
öster vid hafvet, väster bland fjällen. En ogudaktig yng-
ling företog sig en gång att några hvarf sno om väskan,
som var ställd mot knuten, medan den gamle satt i stu-
gan. Det skulle han inte ha gjort. Besökarn kände
genast på sig, att något var i olag, uppspanade vettvillin-
gen, gaf denne först med senig hand och hvass tunga
en hård aga till kropp och själ, så att han vände tjän-
gorna i vädret några gånger. Därpå tog han jämrande
itu med väskan och vred om henne några hvarf i motsatt
led för att möjligast upphäfva ofogets verkan. En annan
gång tänkte en nyfiken käring titta ned i väskan, medan
vandrarn sof som’gäst i stugan. Det gjorde hon icke ostraf-
fadt. En förskräcklig fuling stack genast upp hufvudet,
krökte halsen i en djärf bukt på getabocksvis och stang
henne med knapp och skarp smäll för pannan, så att hon
raglade baklänges och hade brandgula märken för lifsti-
den. Människan blef ock genom den grufliga händelsen
en stor kristinna. En gång företogo sig borgarne vid
Hernö-sundet det orådet att sätta in uråldringen i kurran
för att se, huru det skulle gå med honom, då hans galna
månadsvandring afbrötes. Detta skulle de ha låtit bli, ty
efter den betan blef fulingen för en gång lössläppter till
deras storynkeliga ofärd, såsom annorstädes utförligen
berättadt är. Allt tog till fötters när han kom sättande
ur mörkret, eldglödande ur käft och ögonhålor. Ingen
ville ha göra med den till skepnad formade samvetsbör-
dan, som birkarlaväldets oblide vedersakare på sig tog
för allas lättnad. Och sträng var bördan: hon körde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
