Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jättegraf och i dimmiga sägner gick ryktet om den under-
liga saken ut öfver landet.
I svåra pröfningstider väntade folket det minnesgoda
städse att Svenske-Mickel skulle komma åter ur berget.
Ären gingo, både goda och pröfningsrika, men han
kom ej.
Dét var Johan Bogislav Mikael Loth-Örnsköld, tältmar-
skalk, rikets råd och general-guvernör, en sällsynt rättrå-
dig, klok och försiktig, djärf och tapper man, svensk till
språk, seder och hjärtelag, en människa bland folk, kara-
vulen bland kvinnor, soldat bland soldater, bland diplo-
matiska räfvar den utstuderade räfven men äfvenså »mot
fähundar en svåra fähund».
Af soldaten afgudad, af bonden högt älskad, af borga-
ren högt värderad, af prästerskapet högt respekterad, af
sin kronobetjäning högst fruktad, af maktens och bördens
förstlingsbarn både fruktad, beundrad, hatad och afundad,
af ingen föraktad.
»Mat och folklämpor» och »alle skola allom hjälpa.»
se där hans styresvisdom! Han satte ena vedermödan
i lufven på den andra och fick stora kommondostafven
därför att han slog ena fienden med den andre.
Den ende verklige af landets general-guvernörer och den
siste i deras rad, enär han gjorde slut på ämbetet genom
att fullborda dess uppgifter.
Utan like bland föregångare, ej upphunnen af någon,
som efter kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
