- Project Runeberg -  Den stora vreden / Tredje delen /
429

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bättre här i landet. Svenske-Mickel själf kom ofta dit
på gästabud och hade alltid stor förning med sig då.

Då folket fick höra hvad ödelig ofärd den regentherren
farit, var det mer än en som i medlidsamhet hade sig
dit med fårkroppar, sofvel och andra gåfvor. Och själf
sökte han återgälda en sådan vänskap så godt han kunde
i sin fattigdom. Det var mest egendomligt flätade ris-
korgar och annan slöjd, som värderades mycket därför att
han gjorde allt själf. Och alla förundrade sig öfver, att
excellensen varit så vida i världen som till dét folkets
hemland. Så märkvärdiga och långväga sågo de männi-
skorna ut, där de hade ordnat sig efter sina hemseder,
att mången undrade om de kunde vara efter Adam. Vän-
fasta människor voro de och så utmärkt redliga, att de
kunde få betroenden, som ingen vågade gifva den mest
välkände landsman. Deras ärlighet ansågs höjd öfver alla
prof.

Huru det nu gick om, blef Österlands-gästen osams
med Svenske-Mickel. En af hans underhafvande skulle
ha begått som något ringare snatteri, som var rakt ingen-
ting att tala om efter vår lag, men som var döden värdt
efter deras orimligt stränga rättskipning. Nu tyckte han
sig ha rätt att skipa sin lag inom lägret och hänga karln,
men si då sade excellensen stopp. »Här i landet gäller
ingen österländsk lag i lifssaker, utan karln skall till
tings, 0111 det är så pass värdt!» Den andre fick ge med
sig, förstås, men detta kränkte honom så djupt i den
höghet han påräknade, att han föll som i en tvinsot och
dog bort. Hans folk ville inte hafva honom i någon
kyrkogård, utan jordade honom afsides i en skogsmark.

Detta folk blef kvar i landet. Svårt hade främling-
arne att finna sig till rätta med våra seder, inga kvinnfolk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/3/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free