Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville häller ha dem, men genom redlighet och händighet
togo sig alla fram till döddagar. De ville aldrig vistas
mycket långt från sin herres graf, ty där var det som
en helgedom för dem. Då en efter annan kröp bort med
tiden, begrofvos de däromkring af de kvarlefvande. De
siste af detta folk ville också till samma hvilostad och
efterlämnade tillräckliga medel för besväret. De lära
dock ej ha fått sin önskan uppfylld, utan fördes till när-
maste kyrkogård.
Hvilka voro de?
Hvilken var han?
Baskirernas khan? Krimska tatarernas bej? Eller us-
beckernas förste? Stamchefen af Astrakan och Kasån?
De uraliska kalmuckernas sultan? Ja säg den som kan
hvem den namnlöse var!
Kanske skall dock någon af dessa folk, om de skulle
efterforska en försvunnen khan och hans aldrig återsedda
ryttarhär, finna deras enda spar i detta sagoljud från
yttersta nordvästern.
VI.
EN STAD UNDER VILDMARK.
SÄLLSAM RIKSGRÄNS I ÖSTER.
EN GRUFLIG HÄLSNING TILL SJÄLSÄMBETET.
Jnför de bekymrade fäderna i den norrländska stiftssta-
dens kapitel stod en sommardag i ett af stora ofre-
dens senaste år en arm skepnad, en flykting i rad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
