Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8 fritz reuter.
»Å,» sade hofrådet, »låt honom säga, hvad han behagar;
jag bryr mig i sådana saker icke mycket om hans höghet.
Hans höghet behöfver mig mer, än jag behöfver honom.»
»Ja,» anmärkte konrektorn, »ni menar för penningarnas
skull. Men då ni sista gången gifte er, dröjde det likväl
länge, innan ni åter fick närma er honom.»
»Nå, konrektor, det kommer egentligen på ett ut.
Hans höghet behöfver mig för penningarnas skull och er,
därför att han är rädd för åskan. Han kan ej undvara
någon af oss, och därför kan ni också gifta om er, om ni
vill. Ni vill hålla en bål punsch om, att jag inom ett
år har mig en fjärde hustru; jag vill också hålla en bål om,
att ni inom ett år har den andra.»
»Det var rätt, gossar,» inföll Kunst, »förtären något I
Värden skall också lefva. Den, som står på bordet, skrifver
jag tills vidare upp på hofrådets räkning och den andra på
min svågers.»
»Väntal» utbrast konrektorn. »Föresätt dig ingenting,
så slår ingenting fel för dig. Skrif så godt genast äfven
den på hofrådets räkning, ty han måste ändå betala den.»
»Edra ord äro en bro, öfver hvilken jag icke tilltror
mig att gå,» ljöd hofrådets svar.
»Nå, har då konrektorn redan ett kärt föremål i
kikaren?» sporde rådman Fischer.
»Ja visst,» skrattade hofrådet, »när han tittar ut genom
sitt fönster, kikar kan aUtid in genom fönstren midt emot,
bakom hvilka hans skatt finnes.»
»Ha, ha, hal» skrattade Kägebein, på hvilken punschen
redan började verka, eftersom han var diktare.
»Och vill hans själ till Syncere,
för att åter hennes bild få se.»
»Kägebein,» utbrast konrektorn och höll sig för öronen,
»låt det nu vara, vi veta ju, att ni kan dikta — men,»
vände han sig till hofrådet, »ni tror väl ändå inte, att jag
fäst mina ögon på den gula, franska människan, som flyttat
in midt emot mig?»
»Den gula, franska människan?» inföll här doktor
Hempel. »Hon är lika litet ifrån Frankrike som både ni
och jag. Hon är från Fiirstenberg, hennes far var
skattefogden Soltmann, och den gamle mannen lämnade efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
