Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
sig en vacker förmögenhet åt henne, såsom enda dottern i
andra giftet. Hon har i flere år varit kammarfru hos
prinsessan Kristel, då denna residerade i Fiirstenberg, och hon
har äfven varit med henne i Paris, där hon uppsnappat den
lilla franska, hon kan,»
»Och gul?» anmärkte hofrådet, »hon är som en hvit
dufva, utom det att hon har ett par fräknar i ansiktet ; men
just det är ett äkta tecken till, att hon har fin teint.»
»Teint?» sporde konrektorn, »det skall väl återigen
vara ett förnämt uttryck för hy? Det har ni väl också
uppsnappat från hans höghets gamla, utrangerade hofdamer?»
»Aha!» inföll här rådman Fischer, »han vill svänga sig
undan och föra talet på någonting annat. — Stopp liteti
Hur var det med den gula, franska grannfrun?»
»Svåger, svåger!» utropade Kunst och af bröt för en
stund sin perpendikelgång, »hvad allt får jag icke höra om
dig I Jag måste väl ha ögonen på dig, annars kommer du
helt och hållet på afvägar för mig I»
Här blandade sig Kägebein in och säg därvid i taket,
som om hans dikter stode skrifna däruppe:
»List, bedrägeri och brott,
är hans lefnadsdiktan blott;
hans lof, beröm är idel dunst,
hos damer står han ej i gunst.»
»Hör nu, Kägebein,» sade konrektorn, tömde sitt glas
och log för sig själf en stund, »jag har i dag profiterat
tillräckligt af edra dikter, och jag har måst finna mig däri,
jag såväl som hvarje annan; men om ni med er lyra vill
sjunga om mig själf, då stämmer jag er. Rådman Fischer
och doktor Hempel här äro mina vittnen till, att jag
varnat er.»
Men det är väl mycket begärdt af en skald, hvilken
just är som bäst i tagen. Kägebein var midt i dem och
han fortfor åter att sjunga:
»Sin gunst ej damer ge dig gitta,
du aldrig blifver deras protegé,
de må nu stå upp, ligga, sitta,
i praktfull galadräkt, i negligé.
Dock önskar jag dig älskogsgamman,
i kväll vi punscha här tillsamman.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
