Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Rådman Fischer säger också: Beati possidentes, säger
han.»
»Det där förstår jag inte,» sade Dorotea, »men det
måtte vara någonting riktigt förståndigt, då rådman Fischer
sagt det, ty sedan han sålde trädgården till min far...»
»Rådman Fischer? Doktor Hempel? Doktor Hempel
är linneväfvare.
Linneväfvarna ha ett muntert lag...»
sjöng han och tog sin violin ned från spiken och ville nu
under den heliga natten emellan den tjugufjärde och
tjugufemte december spela upp »Linneväfvaren»; men Dorotea
Holz var säker, hon ryckte stråken ur hans hand: »Jo, det
vore just vackert! Jag smörjer, Gud hjälpe mig, in stråken
med ett talgljus. Hvad? Ni skall i morgon som kantor sjunga
i kyrkan och nu vill ni här midt i natten spela
’Linneväfvaren’? Hvad skulle folk säga? Hvad skulle grannarna
säga? Hvad skulle den gula midt emot säga? Nej, nu går
ni till sängs, och stråken och käppen tar jag in till mig,
och när ni lagt er, kommer jag tillbaka och blåser ut ljuset,
för att icke någon skada må ske.»
Därmed gick hon ut, och han gick till sängs. Efter
en stund, då hon hörde honom snarka med känsla och
öfvertygelse, gick hon åter in till honom, tog ljuset och
sade för sig själf: »I kväll har det visst gått litet skarpt
till, ty så där är han annars icke; men han är ej van
därvid och tål ingenting, och så har han blifvit förargad på
Kunst. Nå, det skadar honom icke, det gör honom godt;
han lär sig därigenom se skillnaden. I morgon har han
’kopparslagare’ och stannar hemma, och det är också bra;
jag kan då gå med Stina och Halsband på isen och ha ögonen
på dem litet, ty det är inte bra, när ett par unga människor
äro allena tillsamman.»
Efter en stund var det mörkt och stilla i konrektorns
boning, men om någon hade kunnat se genom mörkret och
skåda in i Dorotea Holz’ sängkammare, så hade han sett,
att hon sakta inslumrat med händerna hopknäppta. Blott
oskyldiga barnahänder och flitiga arbetshänder, hvilka äro
rena från orättfånget gods och tadelvärda gärningar, bära
aftonbönen öfver i den stilla, ljufva drömmen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
