Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3
»Vänta, vänta!» skrek källarmästaren, »jag har ännu
litet att tala med er om, jag går med er. Ni besöker
väl ofta min svåger? Nå, det har han godt af. Ja, Dorotea,
då tjänar det till ingenting att jag stannar längre.»
»Det tycker jag med,» sade Dorotea efter dem, då de
gingo ut genom dörren. »Ja, verkligen 1» utropade hon
och satte armarna i sidan och såg ut öfver gatan, »han går
med henne hem. Det är en riktig komplott mot konrektorn,
det vill jag våga mitt lif på. Han vill ha käppen och hvad
hon vill. . » därvid gick det en rysning genom märg och
ben på henne.
Konrektorn hade vid slutet af gudstjänsten spelat på
orgeln ett par af Sebastian Bachs fugor, i hvilka man likväl
kunde tydligt höra hans »kopparslagare», hade till sist slutat
med: »Gad, vår utgång salig gör!» och kom nu hem och
såg ett stort stycke hvitt papper ligga på sitt förstugugolf;
det var Doroteas mönster till ryggen på koftan. »Hm,»
sade han, »det är ändå för galet, hvad man slösar med mitt
papper!» Han vek ihop papperet och stoppade det i sin
ficka. Han ville göra Dorotea förebråelser, men kom af
sig, då han blef varse mamsell Soltmanns present, som stod
på bordet.
xHvad är det?» frågade han.
»Å, det är ifrån henne,» svarade Dorotea, i det hon
pekade på huset midt emot och tog på sig en sådan
likgiltig min, som om konrektorn redan i flera år varit i maten
hos den gula människan. »Kunst har också varit här.»
»För käppens skull?» sporde konrektorn häftigt.
»Hvarför annars? Men jag gaf honom respass, jag!»
»Det var rätt,» sade konrektorn, men yttrade ingenting
vidare, utan slog sig ned i sin länstol.
»Nu sitter han hos henne här midt emot,» sade Dorotea
och såg på sin husbonde med en så medlidsam blick, som
om hon ville säga: »Olycksaliga människa, du vandrar blindt
mot afgrunden. Hvarför frågar du icke mig? Jag skulle
ge dig svar, jag.» — Men han frågade icke, och därför
frågade hon: »Herr konrektor, går ni ut något i eftermiddag?
Efter gudstjänsten, menar jag?»
»Nej, hvarför frågar du så?»
»Jo, i så fall ville jag be att få gå litet ned på iseri
med min syster Stina och Halsband.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
