Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans uöghtr. 71
klockan åtta i morgon i min klass, i sekunda, och om det
går som jag vill, skall du bli en duktig karl.»
Följande morgon kom också Karl in i sekunda midt
ibland de glada ungdomar, som under en tolf dagars tid
lefvat högt i den söta festhafren och nu af välmåga icke
visste, hvad de skulle hitta på.
»Här är en nykomling 1» ropade en.
»Hvad tusan, midt i terminen!» skrek en annan.
»Hvad heter du?» frågade den tredje.
»Karl Siems,» ljöd det högtyska svaret.
»Hvad för slag? Du vill införa nya moder här, du?»
sade den förste. »Här talas ingen högtyska, här talas bara
plattyska. Skola vi inte genast inviga honom och lägga
upp honom?»
»StoppI» ropade en, som kom fram från de bottersta
bänkarna, »låt honom vara i fred, jag känner honom, det
är en bra pojke. Lämna honom i fred för i dag. — God
dag Karl, det var trefligt, att du kom hit. 1 dag är det
din sötebrödsdag; men i morgon skall du invigas. Då blir
du först lagd öfver bordet, och därpå bearbeta vi dig
bakifrån med våra lexikon; sedan sätta vi dig på bordskanten
och svänga med bordet under dig, hvilket gör utmärkt godt
i magen på dig, och därefter hissa vi dig. Detta går till
på följande sätt: Sex par ta hvarandra i händerna, som om
det vore fråga om att dansa écossaise med vackra flickor,
sedan lägges du rak lång på armarna och så kasta vi dig
— ett, två, tre! — upp mot taket. Du faller tillbaka ned
igen och vi kasta dig ännu en gång, så en gång till, och
hålla på därmed, så länge du och vi själfva kunna stå ut
därmed.»
»Men om ni släppa mig?»
»Tala plattyska, Karl! Högtyska förvärrar mycket din
sak. — Ja, det händer ofta, att man släpper sut tag, men
jag kan ej erinra mig, att någon stor olycka inträffat, utom
då Langnickel en gång bröt af sig armen, och det var
egentligen inte vårt fel, utan det måste vi skrifva på konrektorns
räkning, ty han kom alldeles i detsamma in genom dörren
och vi sprungo vår väg, och Langnickel föll i golfvet. Det
rådde ingen för.»
En mycket tröstande utsikt för den stackars
prästsonen I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
