Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 77
trots, och hvarför behöfver jag vara trotsig, då jag är
Oskyldig? Han har inte tackat mig, han har alls inte sett på
den, han har inte ens pröfvat på, huru godt den skulle
göra honom. Då mamsellen midtemot kom med kakan,
smakade han likväl på den, ja, sedan tackade han henne
till och med och promenerade med henne på vallen. Men
när han inte vill ha denna bekvämlighet, hvarför skall jag
då inte njuta af den?»
Och tårarna voro borta, och hon kastade kudden på
sin trästol och satte sig — pafF! — på den i full harm.
Hon satt där så stel och rak, som om hon sutte på schavotten
och skarprättaren bedt henne, att hon skulle sträcka fram
halsen bra, så att han kunde komma bättre åt med sitt svärd.
Men snart började hon att bli allt mindre och mindre,
och allt djupare sjönk hennes hufvud och därmed äfven
vreden, och hon sprang upp och utropade: »O, huru djupt
har jag icke sjunkit, det är ju idel lögner, som flyta med
tårarna ur mig. Dorotea, Dorotea! Vakna till eftertanke!
Har du väl sytt kudden endast för konrektorns bekvämlighet?
Var det icke för din egen usla fördels skull? Var det icke
för att byxorna ej skulle slitas?»
Konrektorn hade, under det Dorotea våndades i sitt
rum, nickat en god stund, han hade till och med helt
ogeneradt gäspat ett par gånger och tänkte nu på kaffet.
Denna tanke förde honom till tanken på Dorotea, från
Dorotea kom han till mönstret och kudden, vid tanken på
kudden föll det honom in, att han förargat sig öfver den
och att detta gått Dorotea till sinnes. Nu började samvetet
slå honom, därför att han varit så kort om hufvudet mot
Dorotea, ty hon hade ändå menat väl och hade ju äfven
bjudit honom på grönkål, och han ville åter godtgöra det
och själf bära in till henne en liten »magenbitter».
Då han trädde in genom hennes dörr, satt Dorotea
åter bakom förklädet och utstod den djupaste smärta öfver
sin egen dålighet.
»Dorotea,» sade konrektorn.
Intet svar.
»Dorotea,» upprepade han, »jag var förargad, och
därför var jag ej som jag borde emot dig.»
»Herre, jag har inte varit som jag borde emot mig
själf,» suckade Dorotea åter bakom förklädet.
»Dorotea, jag har här med mig åt dig €n liten
magen-bitter. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
