Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
fritz retrter.
»Jag har redan bitterhet nog i mig.»
»Dorotea, låt det nu vara godt igen. Förlåt och glöm!
Du har ju menat väl;» och därmed drog han med den
ena handen förklädet från hennes ansikte, i det han i den
andra höll magenbiltern.
»Nej, herre,» utbrast Dorotea, »detta förtjänar jag icke.»
Och hon såg därvid på honom med sina af gråt
uppsvällda ögon.
»Ack, herre, jag är en dålig människa, jag ville bara
med kudden . .. jag ville bara ... jag ville ...»
»Hvad ville du?» frågade han helt vemodigt.
»Jag ville med den bara spara byxorna.»
Och därmed började hon ånyo ait gråta bittert samt
dolde af blygsel åter ansiktet bakom förklädet. Denna
uppriktighet rörde konrektorn djupt.
»Du är den hederligaste flicka i världen,» sade han
och ville åter taga bort förklädet, men det ville ej lyckas
med den ena handen; det fanns ej något bord i närheten,
på hvilket han kunde ställa magenbittern, han drack däiför
helt beslutsamt själf ut bittern, för att han ej skulle spilla
ner sig, slog därpå armen kring den snälla flickan, drog
henne upp från stolen, strök med den andra handen håret
ur ögonen på henne och kysste henne eftertryckligt två
gånger på pannan.
Då han utfört denna handling, blef Dorotea orolig, lät
förklädet sjunka och såg helt ängslig på konrektorn;
kon-rektorn blef också orolig och såg äfven helt ängslig på
Dorotea. Och så sågo de båda på hvarandra som ett par
barn, hvilka i trots af faderns stränga förbud tagit körsbär
från tallriken och nu bli varse med förskräckelse, att de
ätit upp hälften.
Dorotea hämtade sig först; hon pekade på kudden och
sade: »Där ligger han — vill ni nu ha honom?»
»Nej, Dorotea, i klassen passar han icke, däremot passar
han ju så väl, där han är. Men vill du inte ha en
magen-bitter?»
»Nej, jag tackar, nu är jag bättre.»
Konrektorn gick, men vände sig om i dörren, sägande :
»Dorotea, var säker om, att jag skall efter bästa förmåga
spara byxorna.»
Därmed ^ick han in till sig, men var likväl kommen
litet ur jämvikten. »Ja, ja I» utbrast han, »ärlig är hon
alltigenom. Hon har gjort det för byxornas skull, men inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
