Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet.
119
och så vidt jag kan se, tyckes han ännu icke vilja lämna
ifrån sig det bestyret.»
»Ja, Dorotea, men Halsband?...»
»Låt mig tala till punkt, Stina, det kommer nog
alltsammans. Ser du, när ett oväder är i luften, då darrar
hans höghet till kropp och själ, och han lär sig då erkänna,
att Guds hand är där ofvan, och han blir mycket ödmjuk,
och i sin ångest skickar han då efter konrektorn, som han
anser för den klokaste i hela staden, åtminstone hvad
väderfrågor angår — i penningfrågor skall det vara hofrådet
Alt-mann — och då lära de ha allehanda besynnerliga saker
för sig, i hvilka hans höghet söker tröst. Han är då för
sin ängslans skull icke i stånd att neka konrektorn
någonting — vi ha ju på det sättet fått de båda famnarna
bokved — och om han denna gång beder för Halsband, så . . .»
»Ack, Dorotea, skall han väl göra det?»
»Han måste, Stina. Jag har förmått honom att utföra
svårare uppdrag än detta; och det är för öfrigt min ensak.
Det är din sak att bedja om ett riktigt svårt väder; utan
alt bli rädd, gör hans höghet ingenting.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
