Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6
FRITZ REUTER.
»Ja, sä säger man väl på skämt, men tror han, att
Hektors hustru här har sinne för skämt? Nej, hon grälar
på honom. Du djäfla kaxel säger hon. Spara ditt mod!
säger hon. Har du ej något förbarmande med dina små
— därmed smeker hon sin lilla Astyanax, som hon bar på
armen — och med mig, olyckliga, säger hon, som snart
blir änka efter dig. Ty hur länge skall detta vara? säger
hon, rusa alla akajerna på dig och göra dig kall, hvad
återstår för mig annat än sorg, när jag får sitta där utan dig?
säger hon. — Men jag tror minsann, att jag öfversätter
hela Homeros för er. Vidare, Karl Siemsl» ropade han,
då dörren i detsamma öppnades och en af hans höghets
lakejer inträdde, sägande:
»Herr konrektor, hans höghet låter fråga, om vi få
åska i dag?»
Men nu var det slut med konrektorns tålamod, han
vände sig helt spetsigt mot karlen och sade: »Ja, hälsa och
säg hans höghet, att vi få åska sju gånger.»
»Sju gånger?» frågade lakejen helt förbluffad och gick
sin väg, och konrektorn skrek efter honom:
»Ja, sju gånger! Vi få åska sju gånger!»
Konrektorn hade i sin vrede glömt bort Doroteas sak
och ville med de sju åskvädren stöta hans höghet så för
hufvudet, att han hädanefter lämnade honom i fred; men
lyckan släpper ej så lätt sitt tag. Han hade gjort upp sin
räkning utan värden. Denna afton utbröto verkligen sju
åskväder, det ena efter det andra, och han steg genom
denna spådom och sina kunskaper i väderleksförhållandena
så högt hos hans höghet, att han vid de många åskväder,
som under året utbröto, blef så oumbärlig för hans höghet
som dagligt bröd och städse måste sitta hos hans höghet,
som om han vore vigd vid honom, och fördrifva hans
fruktan som en råttfångare råttorna.
Den första lektionstimmen i skolan var slut och den
andra hade börjat; det gällde latinet, och man skulle
öfver-sätta Virgilii Bucolica.
Konrektorn hade mellan de båda lektionerna tittat ut
efter vädret och visste nu med säkerhet, att ett åskväder
skulle bryta ut; hans lärjungar hade å sin sida tittat honom
i ansiktet och visste äfven med säkerhet, att det skulle bli
åska, men de visste ännu icke säkert, hos hvem blixten
skulle slå ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
