Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
En dödstystnad rådde i klassen, hvar och en hyste
en hemlig fruktan och. kunde i detta afseende betraktas som
en liten höghet, Pagel Zarnewitz som en dubbelhöghet, ty
han hyste också stor fruktan för arbetet. Det var i
allmänhet icke hans sed att läsa öfver, och han litade i
bryd-samma fall alltid på sin vän Kalle Bentwisch, som satt
bredvid honom och brukade hviska till honom. Detta
gick vanligen ganska bra, ty Pagel hade den lyckan, att
han stammade, och det kunde därför icke förvåna, om han
hackade äfven vid öfversättningen och endast kunde få
denna droppvis fram. Men nu hade han piskat upp sin
räddande ängel, och denne ängel var en hämndgirig krabat,
och när han nu verkligen blef uppropad till att öfversätta
och lade sig tillbaka så långt som möjligt — och det var
ganska långt, ty han hade kommit in i konrektorns klass
propier harham et staturam — hvilket betydde, att han
befann sig i nöd; då vaknade hos Karl Bentwisch den tanken,
att han nu kunde skaffa sig en god hämnd för alla de
rapp han fått.
»Nå, börja vi då igen?» utropade konrektorn, och Pagel
stammade på:
y>Pasiores, eder a cres centern ornate poétam,
ArcadeSj invidia nmipanttir ot illa Cudro,^
»Skandera en gång!» sade konrektorn, »kanske det då
går bättre för honom.»
Pagel skanderade också. Nå, när en stammande skall
skandera, så lyckas det sällan. Men Pagel slapp likväl
igenom med litet ångestsvett.
»Se så, öfversätt nu I»
Ja, det var just knuten; däri låg det.
Pagel började emellertid på, och början gick ganska
lätt: »Pastores — pastorerna; edera, edere — äta, åto,» gick
det igenom hufvudet på honom, »pastorerna åto,» sade han
högt; konrektorn såg upp och sade:
»Nå litet till! Fortsätt bara I»
»Crescentem — å, det kommer nog senare,» tänkte
Pagel, >wrnatus, prydd, poteay skalden — hos den prydde
skalden,» sade han högt; konrektorn reste sig upp från
katedern.
Men nu var det fullständigt slut med Pagels latin, han
sträckte sig ännu längre tillbaka, och den skälmen Karl
Bentwisch hviskade till honom: »Den runda korfven» —
jReztfer, Berättelser, 11,1. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
