Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mans höghW. 133
är ovädret icke utbrutet, men vi skola snart åter bli
höf-ligare.»
»Min Gud,» sade hans höghet ängsligt, »hvarför
kommer då inte konrektorn?»
»Hvad skall konrektorn här att göra? Han kan ju
inte ...»
»Men han skall det, han skall! Tag af mig mina
skospännen ! Metall drar till sig. Är allting i ordning i mitt
kabinett?»
»Ja,» brummade Rand nere vid golfvet, under det han
löste upp spännena, »vi ha uppställt hela grannlåten där,
och snickaren Hartwig sade, att det ser ut som en fågelbur.»
»Min Gud — hör du, hör du? — Där är det redan!
— Att konrektorn inte kommer! — Jag går in i mitt
kabinett. Skicka efter konrektorn! — Men så spring då
inte så! Spring inte så! Blixten blir ju på det sättet
attraherad. — Ack, du min Gud!» tillade han helt ömkligt.
»Och jag ropar också så högt!»
Lakejen mötte konrektorn redan på torget, porten blef
enligt hans höghets föreskrift endast öppnad på glänt, för
att ej något drag skulle komma in, och konrektorn klämde
sig igenom dit in med sin räfsvans etc. Han blef nu förd
in i hans höghets kabinett och fick där se något, som först
bragte honom alldeles ur koncepterna. Han stannade för
ett ögonblick stel och rak i dörren och såg in i kabinettet,
men med ens utbrast han i ett klingande, hejdlöst skratt:
»Hvad fan är detta? — Förlåt, ers höghet, förlåt! Men
hvad är detta?»
Och Rand skrattade med och sade: »Ja, säg det den
som kan!»
Jag vet icke, om ej äfven jag skulle förlorat all respekt,
ifall jag fätt se hvad konrektorn såg.
Midt i rummet stod på flaskhalsar ett slags lusthus
af fönsterglas, hvilket var öfverdraget med en ljusblå
sidenbaldakin, som liknade ett paraply för femton man,
och i denna inrättning satt hans höghet i sin oskyldiga
ångest i en länstol, insvept i en gul sidennattrock, med
en nattmössa af grönt siden dragen ner öfver öronen
och på fötterna ett par skor, hvilka voro lackerade med
rödt sigillack. Han såg alldeles ut som en kanariefågel
med grönt hufvud, hvilken insatts i buren för att sjunga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
