Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måns höghef. 15^
måste han ända till sin saliga ändalykt förblifva
kammartjänare.
Detta var så till vida klart, men nu kommer klämmen:
ville han grundligt lössläppa sitt hat mot Halsband, så kunde
han förnuftigtvis endast göra det därigenom, att han
tillintetgjorde löparens giftermål, och detta kunde endast gä för
sig, om hans höghet på intet villkor släppte honom ur
tjänsten, och därför måste han. Rand, alltid berömma
löparen, så att hans höghet kunde bli allt mera intagen i
honom. Men ville han hela Mecklenburgs lycka, så måste
han skaffa bort löparen, på det han själf måtte till sin saliga
död förblifva kammartjänare.
1 denna klämma befann sig nu den hedersmannen, då
han fyra dagar före pingst satt i Schults skänkrum och
drack dubbelöl, för att få tankarna riktigt klara. Kristian
hjälpte honom därmed, det vill säga med dubbelölet, icke
med tankarna, ty Kristian var ej någon vän af många tankar :
historier — ja! men tankar — nej! Då kom fru Schult in
och ställde sig framför sin man, sägande: »Kristian, du anser
att jag icke bör göra det, men jag gör det likaväl.»
»Gör du det bara!» sade Kristian.
»Nej, du behöfver alls icke svara mig pä det sättet.
Om du i allt möjligt är mig emot, så må hvem som helst
för min skull sköta om saker och ting. Äkta makar skola
alhid lefva i enighet med hvarandra. Men du tänker väl,
att jag skall finna mig i allt hvad du vill? Nej, jag gör
det inte!»
»Hvad man inte kan låta bli, det bör man göra,» sade
Kristian och tömde ett glas för sin vishet.
»Inte kan låta bli?» frågade fru Schult. »Menar du
kanske därmed, att jag återigen talar för mycket? Du borde
blygas öfver att förebrå mig detta, då jag talar till det
goda. Huru ? Skall jag åse från mitt fönster, att Kurist
hvarje år på annandag pingst far ut till Nemerows skog
med en vagn fullastad med buteljer och kommer tillbaka
med fickan full med penningar? Hvad? När hofrådet
Altmann och doktor Hempel och de andra — konrektorn
går ej mera dft — sitta hos Kunst och dricka rödvin, och
de förnäma mamsellerna dansa där nätterna igenom och äta
de degiga bakelserna från sockerbagaren i Strelitz och komma
följande morgon fram igen som ugglor med burrigt hår
och utvakade ögon, hvarför skulle inte jag då lika gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
