Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TIONDE KAPITLET.
Den hederlige Rand i klämman. — Fru Schult vill till Nemerows skog
med kringlor och skorpor; hon skickar sin Kristian till Penzlin
och Rand löparen till Berlin. — Hvarför neubrandenburgarna summo
i idel vällukter, och hvarför konrektorn dansade i sin förstuga. — Bössa
och byxor. — Huru Pagel Zarnewitz visade fram konrektorns
svarta manchesterbyxor i kyrkan. — Alla vredgas, men lugna
sig åter. — Huru en af medlidande nyper en annan i kinderna. — Huru
konrektorn hade tänkt sig ett giftermål, och huru Dorotea
vill flyga, men fru Schult hänger sig som en black fast vid hennes
ben. — Om tre slags hjärtan.
Det ges här i världen högst infama fall, då man hvarken
vet, om man skall gå till höger eller vänster, om man skall
gripa efter äpplet och låta päronet vara, eller om man skall
gripa efter päronet och låta äpplet vara, eller om man skall
våga kuppen och gripa efter bägge med båda händerna, med
fara för att alls ingenting få.
I en sådan fördömd belägenhet var vår gamle hederlige
Rand. Han hade redan under någon tid i sitt trogna
kammartjänarebröst med all flit uppdragit ett litet älskligt hat till
löparen Halsband; hatet hade vuxit, och då hans höghet
nyligen nämnt, att Halsband skulle med tiden bli hans
efterträdare, så hade han med ens funnit, att hans lilla hat
hunnit blifva en stor slyngel, som redan nu kunde företaga
sig något och icke behöfde ligga lättjefull och sträcka
sig i hans varma bröst: han ville därför släppa ut det.
Å andra sidan hade han alltid, så länge han varit
kammartjänare, haft sin egen fördel för ögonen, och
eftersom hans höghet alls icke kunde undvara honom, så var
hans fördel hans höghets fördel, och eftersom landet ej kunde
undvara hans höghet, så var hans höghets fördel hela landets.
Häraf framgår tydligt, att Mecklenburg-Strelitz’ lycka
berodde af Rands fördel, och herr kammartjänaren var en
alltför god mecklenburgare för att han skulle vilja göra sitt
land olyckligt. Han hade således samtidigt med sin fördel
äfven Mecklenburg-Strelitz’ lycka för ögonen, och därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
