Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
ingenting; ty inom henne växte sällsamma tankar hastigt
upp, och de blommade så skönt, hon kunde ej undertrycka
dem, hon måste, sköta om dem, och hon begöt dem med
varma tårar, hvilka strömmade ur hennes ögon, då hon såg
huru konrektorn för hennes räkning sköt en stol fram till
bordet samt drog ut åtskilliga lådor, liksom om knif och
gaffel brukade ligga i hans skrifbord.
Och när Dorotea nu omsider satt där, sade
konrektorn helt allvarligt: »Dorotea, du må ej tro, att vi lärda
karlar äfven äro kloka i allting,» och han såg därvid så
ärlig ut, som om det verkligen vore sant.
»Nej,» sade Dorotea och log för sig själf, »se bara!
Ni har i stället för servett gifvit mig en handduk.»
Och detta gaf nu åter anledning till litet skämt, och
konrektorn sade: »Ser du där, Dorotea, du får inte lämna
mig, för då kommer jag inte ur dumheterna. Men här har
du helt säkert tillagat en särskild rätt åt mig till pingst»
— och han ville lyfta af servetten från den öfvertäckta
rätten. — Ack, du min Gud! — Dorotea hade i sin lycka
alldeles glömt denna olycksrält; hon sprang upp och höll
med båda händerna ned servetten, och konrektorn
betraktade naturligtvis detta som ett förträffligt skämt, för att
öfverraskningen skulle bli så mycket större, och för att göra
skämtet ännu bättre, drog han i det ena hörnet af
servetten och menade, att han blott ville kika med ett öga
inunder den.
Detta finge ej ske, ty då farväl med lycka och sällhet,
lugn och frid! Detta svarta manchestersammets-åskväder
hade redan så länge stått på hennes glädjes himmel, och
blixt och dunder hade så länge urladdat sig därifrån öfver
henne, att hon måste söka sig en åskledare, och i den
saken var hon nästan Hka skicklig som min vän doktor Dolli
i Treptow; när han råkar i förlägenhet, sträcker han på halsen,
tittar hastigt ut genom fönstret och frågar: »Är det inte
justitierådet Schröder som går därborta? — Ack nej, jag
misstar mig — det är ju superintendenten!» — Man bör
veta, att superintendenten är en gång till så lång som
justitierådet och justitierådet en gång till så tjock som
superintendenten, och om någon då springer fram till fönstret och
ser ut, så är det vanligen en gammal fru med en korg på
armen, och doktor Dolli börjar nu att klaga öfver sin
svaga syn, och så är han ur förlägenheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
