Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 fritz reuter.
På nästan samma sätt gjorde Dorotea; hon utropade i
sin ängest: »Herr konrektor, se bara, se baral Ar det inte
mamsell Soltmann som går där!»
»Ånej!» sade konrektorn.
»Jo,» sade Dorotea, »det är hon, hon har i dag bara
en brun kappa på sig.»
»Å, Dorotea, det var ju en blå.»
»Nej, nej, det var en brun. Se bara efter, om hon
går in till doktor Hempels, då är det hon.»
»Jo, det var ändå en blå,» sade konrektorn, i det han
steg upp och säg ut genom fönstret.
Ratsch! Och i ett nu hade Dorotea dragit byxorna
undan servetten och stuckit dem under förklädet.
»Men, Dorotea, hvar hade du då dina ögon? Det var
ju ändå en blå?»
»Jaså!» sade Dorotea mycket medgörligt. »Nå, det är
väl möjligt att hon var blå; på senare tiden har det
flammat så brunt för ögonen på mig.» Därmed reste hon sig
och ville gå.
Men i dag hade Pocker själf makt med konrektorn,
han var genast efter henne och höll henne fast. »Nej,
Dorotea, nej! I dag skiljas vi inte åt pä det sättet; först
måste vi tillsammans spisa den där rätten . . . Hvad ? — Hvad
tusan? Hvart har den öfvertäckta rätten tagit vägen? Den,
som du ville glädja mig med?»—och han böjde sig ned,
som om han från Doroteas mun ville taga en förbjuden
rätt.
Men Dorotea slet sig lös ifrån honom, sköt honom
tillbaka och sade helt allvarsamt: »Herr konrektor, min
bäste herr konrektor, den rätt, som i dag stod öfvertäckt
emellan oss, måste för alltid bli öfvertäckt emellan oss; då
skall det, hoppas jag, bli frid och ro emellan oss, och ni
skall sedan en gång få veta, hvad det var. — Och, herr
konrektor, om ni så önskar, vill jag gärna fortfarande vara
er hushållerska och söka att sköta min tjänst ännu bättre
än förut; men, käre herre, jag är en fattig flicka, och jag
äger ingenting annat än mitt hederliga namn.»
Därmed gick hon blossande röd mot dörren, och
hennes hand måste tvä gånger gripa efter klinkan, innan hon
fann den.
Konrektorn stod där som förstenad och såg rakt ned
på den fläck, hvarifrån hon försvunnit ur hans ^syn. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
