Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 3 6 fritz reuter.
~ Hipl Hipl ’Ett dånande lefve för brudparet!’ — Kristian,
Kristian I Men så hör då! Karolina Soltmann är förlofvadi
Pojkar, spring bort till Kunsts bod och skrik: ’Hurra!
Elden är lös!’ eller hvad ni kunna hitta på! Herre min
Gud, hvem skulle väl kunnat tro det? Nå, jag säger
ingenting, jag säger alls ingenting, men att handla först och
tänka se’n, det har bragt mången i olycka. Dorotea . . .
ack, herre Gud, herr konrektor, jag såg er ju alls inte;
jag vill ingenting säga, men hur är väl ni till mods?»
»Jag? Hur jag är till mods?» upprepade konrektorn
och såg på Schultskan, som om han ville förhöra henne i
de oregelbundna grekiska verben och redan på förhand visste,
att hon skulle komma fram med en dumhet.
Och däri hade han då gissat fullkomligt rätt, ty
Schultskan framstammade: »Jag tänkte att ni hade ... att ni ville
... man sa’, att ni ville själf gifta er med mamsell
Soltmann. »
»Fru Schult,» sade konrektorn och reste sig från
Kristians sida, där han suttit, »jag tycker att ni i dag har
fullt upp att göra med edra egna angelägenheter, bekymra
er inte om mina.» Därmed satte han guldknappen på sin
spanskrörskäpp under näsan på sig och gick styf och rak
ut ur boden.
»Se så!» skrek Schultskan. »Det säger jag då, att nu har
jag också stött honom för hufvudet.»
»Och jag säger,» inföll Kristian, »att du inte kan hålla
din mun.»
»Säger du nu det igen till mig? Och jag säger dig
. . . Dorotea, säg mig då . . .» — men hon sade ingenting
vidare till Dorotea, ty olyckan förde i samma ögonblick
tofFelmakaren med hans musikaliska kamrater in i tältet,
och nu for hon på honom och tog emot honom med varma
servetter och begärde i sin egenskap af regerande suverän,
att han genast skulle i hennes bod ställa till ett lika stort
oväsen som rådde i Kunsts, och detta gjorde äfven den
lydaktige toffelmakaren. Han musicerade hela aftonen och
natten igenom och blåste fyra fjärdedels takt, då man hos
Kunst blåste tre åttondels, och tre åttondels, när Kunst
ville reda sig med två åttondels. Han höll tappert
stadsmusikanterna stången, och Schultskan var mycket nöjd med
honom och bestod honom flera flaskor dubbelöl, för att
lifva honom till nya konsttriumfer öfver Kunst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
