Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
Men Dorotea? Ja, om Dorotea behöfde dä Schultskan
icke bekymra sig, hon hade mycket väl sett alltsammans,
och det hade kokat inom henne, dä hon säg den gula
människan gå så stolt omkring och brösta sig; och då hon
såg henne stå så fräck i Kunsts bod bland de förnäma
herrarna, hade hon sett sig om efter sin konrektor,
huruvida han framför allt var i säkerhet, och då hon blifvit
varse, att han borta från all möjlig fara satt hos Kristian
Schult, hade hon i tysthet sagt till sig själf: »Gud ske
lofi Det angår då inte mig.»
Men därpå intogs hon af stor nyfikenhet hvad som
egentligen skulle följa, och då nu hofrådet Altmann
ut-bragte ett lefve för de nyförlofvade, blygdes hon å hela sitt
köns vägnar öfver, att en af hennes medsystrar lät
till-kännagifva sin förlofning vid en bål punsch och icke
från en predikstol, och då hon ännu en gång riktigt noga
betraktat skalden, hade hon sagt för sin själf: »Nå, låt dem
hållas! Kaka söker maka I»
Och nu hade ett stort lugn återvändt inom henne,
huru mycket oväsen tofFelmakaren än höll omkring henne;
de första bekymren voro borta, en sten hade undanröjts,
mot hvilken hon ofta stött sig, hennes husbonde kunde och
skulle nu aldrig gifta sig med en kammarjungfru, och fastän
denna människa i dag betraktat henne med ett vedervärdigt
högmod, så gaf hon henne likväl sin välsignelse och sade
till sig själf, att hvad som skett också var enligt hennes
tanke det bästa.
Och nu inställde sig hos henne återigen alla möjliga
betänkligheter, om det skulle vara bäst så eller så, och om
hon skulle stanna kvar hos konrektorn som hushållerska,
eller om hon... — Gud bevare oss I Huru kunde hon
tänka på någonting dylikt! Ty den omständigheten att han
nypt henne i kinderna och kallat henne kära Dorotea
och till och med kysst henne, kunde väl ändå inte vara
fullt afgörande; och hon var en dålig varelse, sade hon för
sig själf, därför att hon alltid tänkte på dylikt, och hon var
en dålig varelse, därför att hon denna eftermiddag åter utöst
sitt hat öfver mamsell Soltmarin, under det att denna flicka
i samma stund gjort henne den största tjänst i världen.
Vår Herres vägar äro likväl underbara, sade hon, och
människan bör icke genast vara missnöjd öfver vägen, om den
ock är bevuxen med litet tistel oqh törne. Och hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
