Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade hela världen i ett snöre och endast behöfde draga
på detta, för att få henne till att dansa.
»Herre,» sade Stina och blef helt rädd öfver konrektorns
besynnerliga beteende, »hon har väl icke gått bort?»
»Hon har så fanken heller!» utropade han. »Gått bort?
Nej, hon stannar här, hon stannar här för alltid! Men hvad
går det åt dig?» sade han och började småningom åter
komma till besinning. »Du ser ju så upprörd ut.»
»Men vet ni då inte, herre, vet ni då inte ...»
»Jag vet ingenting, jag kom nyss hem; men ett vet
jag, och det ...»
»Har ni då inte hört omtalas olyckshändelsen?»
»Hvilken olyckshändelse?»
»Att hans höghet skadat sig så förfärligt.»
»Hvad för slag?» utropade konrektorn med sin djupaste
bas och tog Stina i axeln. »Skadat sig? — Vår herre?»
»Ja, men doktorn säger, att det — Gudi lof! — inte
är så farligt, förskräckelsen har gjort det mesta.»
»Hvad är det?» sade konrektorn något lättare till sinnes,
»berätta!»
»Jo, ser ni, herre — men, min Gud, hvar är Dorotea?»
Dorotea kom i detsamma gående helt lugnt utför trappan.
»God afton, Stina!» sade hon och gick in i konrektorns
rum, tände där ett ljus och satte sig tyst och stilla i hörnet
mellan kakelugnen och vägguret.
»Kan du tänka dig, Dorotea,» sade konrektorn, »att en
olycka drabbat vår hertig!»
»Ja,» sade Stina, »det hade kunnat gå illa. Omkring
klockan två i dag på eftermiddagen skulle ju schwerinerhertigen
komma, och hans höghet hade farit till Grankrogen
för att möta honom. Och när nu schwerinaren
kommer, stiger han ur sin vagn och sätter sig hos vår
gamle herre, och Jockum Bönhas, som vill visa sig på styfva
linan för schwerinerkuskarna, sätter hästarna i språng och
jagar in genom porten allt hvad tygen hålla med Wilhelm
och Fleischfreter förut, och när han nu kommer till vårt
hörn — jag stod just i vår förstugudörr — vill han något
tvärt vända om hörnet, och vagnen får en stöt i den
välsignade djupa rännstenen, och axeln till bakhjulen bräckes,
och där ligger han. Den unge schwerinerhertigen flög ur
vagnen ut på gatan, och de tre lakejerna bakpå flögo i
rännstenen, så att jag trodde, de skulle bryta armar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
