- Project Runeberg -  Hans höghet /
240

(1897) [MARC] Author: Fritz Reuter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frit2 reuter.

»Jag utnämnd hofpoet nu är,
jag prokurator varit har;
och Dorimena, som står här,
min hulda Musa länge var,
hon band min hug med Amors boja,
så står jag — sä ställer jag mig —
så sitter jag. . .»

Han kom icke längre. Friedrich Franz började att helt
hjärtligt skratta och sade: ’Så sitter jag och skall mig moja.’
Inte sant, det är det ni menar?»

Kägebein säg på honom och ville säga någonting
riktigt vackert, men kunde just därför alls icke få fram
någonting, och därtill kom, att Rand nu äfven sprang igenom
rummet: »Nu skall jag ändå hämta konrektorni»

»Hvem?» frågade Friedrich Franz.

»Vår konrektor, för åskvädrets skull.»

»Sådana dumheter,» sade hertigen, »det blir ju ingen
åska.»

»Jo, ers höghet af Mecklenburg-Schwerin,» genmälde
Rand och drog på axlarna, »det kan möjligen vara så i
Schwerin, men när vi här få ett åskväder i skallen på oss,
så måste det bryta löst,» och därmed lomade han af.

»Ah, det är ju ...» ropade Friedrich Franz, vände
sig om på klacken och ryckte upp hans höghets
kabinettsdörr, i det han sade: »Herr kusin, det blir ej någon åska,
lita på det!»

Han kom ej längre, ty hans höghet såg stel och rak
förbi honom bort mot dörren och ropade: »Hvad är det?»

Hertigen vände sig om, där stod hofpoeten och drog
Karolina, som måtte ha väntat sig utbrottet af en storm,
öfver tröskeln.

»Hvad vill han?» skrek hans höghet.

Kägebein bugade sin rygg, oeh när han nu icke längre
såg hans höghets ansikte, återfick han kontenansen:

»Apollo, Venus här tillsammans stå,
för Jupiter på sina knän de falla,
i flammor deras vördnadskänslor slå,
med sänkta ögon de hans makt åkalla.
En vacker brud är damen här,
och jag är hennes brudgum kär,
vi vilja ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hoghet/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free