Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. 241
»Hvad vill han?» vrålade hans höghet i fullt raseri.
»Kära kusin, kära kusin,» utbrast Friedrich Franz, »det
är ju intet ondt däri, att de vilja gifta sig.»
Han sade detta helt godmodigt; men skälmen satt
bakom örat på honom, och han måste vända sig bort, för
att han skulle kunna dölja sitt skratt, ty hans höghets
beteende var verkligen sådant, att det kunde framtvinga löje.
Han gick långsamt och under tystnad fram till paret, men
ögonen gnistrade, och då Kägebein nu började att stamma
och berätta någonting orimmadt om »Amors pil» och »Hymens
band», då brast han lös; »Vill ni gifta er? Också ni? Jag
skall väl äfven bevista ert bröllop ? — Gift er för fan i våld 1
Hvad har jag med det att göra?»
Här trädde schwerinerhertigen åter emellan, emedan
han kände stor medömkan med den stackars Kägebein, och
sade: »Herr kusin, det är ju alldeles förträffligt, att en
hof-poet gifter sig. Betänk blott, hvilken lycka det skulle vara
för ert land och äfven för mitt, om ur detta äktenskap
uppstode en liten poetisk släkt. Vi ha sannerligen icke
något stort förråd på dén varan, och om med tiden en
koloni af sångfåglar uppväxte vid Tollensee eller Sude
eller Nebel, hvilken glans skulle den ej kasta öfver vår
regering 1»
»Jag frågar fan efter allt hvad skalder heteri» skrek
hans höghet, ehuru redan något lugnare. »Det här är också
blott ett verk af hofrådet Altmann.»
»Det måtte vara en bra karl, om han rådt därtill.»
»Å, han är si och sål» sade hans höghet. »Nå, gånnu!
Gift er i Guds namn I Men lämna mig i fred. Gå nu, jag
vill inte mera veta af er, och han skall inte heller mera göra
några dikter åt mig. Dikta han åt min syster Kristel och
kammarjungfrun här, de kunna bättre smälta det. Gå nu!»
Den stackars hofpoeten aflägsnade sig efter många
bugningar med sin Dorimena, och Friedrich Franz gick i sin
muntra godmodighet efter dem och klappade Kägebein i
dörren på axeln och sade: »Gå bara! Om min kusin icke
vill veta af dikter, så finnes ju jag, och ni kan ju alltid
tillägna mig ett eller ett par tjog af edra poem.»
»Ja,» sade Kägebein med tindrande ögon, »jag har
ännu ett utvaldt stycke: ’Den i bakugnen inskjutna sköna
eller språnget genom hagtornen’,»
Reuter, Berättelser. 11,1. i6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
