Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 fritz reuteh.
»Det var bra, sådant där tycker jag om,» sade
Friedrich Franz och sköt poeten ut öfver tröskeln, »men gä nu!»
Detta var lätt sagdt, och poeten gick äfven med sin
gula skatt; men han kom ej långt, ty ur fönstren på
rådhuskällaren framlittade ett par ansikten, hvilka tillhörde
hof-rådet Altmann och källarmästare Kunst, och nu dansade
skämtet kring, som då en polichinell dansar på lina, och
Kunst skrek: »Herre jemine, är det väl möjligt? Den nye
hofpoeten och Karolina Sohmannl Kom in, barn, i dag
blir det muntert lebenl Kalle! Hvar är han då? Kalle!»
Den nye hofpoeten och Karolina-Dorimena kommo in,
och Kunst skrek:
»Kalle I Ett par glas till herrskapet I»
Och det till drift alltid så upplagda hofrådet frågade:
»Vår hertig blef väl mycket glad?»
Skalden var ännu så förstenad, att han ej kunde svara
med en enda vers, utan nära nog kommit fram med hela
sanningen; men Dorimena hade icke förgäfves varit vid
hofvet i åratal. . Hon hade stor sinnesnärvaro och ljög till
sin blifvande mans ära och sade, alt hans höghet hade gladt
sig mycket, och att hans höghet var en gammal, präktig
herre, och schwerinerhertigen ... nå, honom ville hon dä
alls icke tala om, och de hade afskedats i nåde.
»De ha blifvit utkastade,» hviskade det elaka hofrådet i
örat på källarmästaren.
Dörren gick upp i detsamma, och den gamle
tunnbindaren Holz inträdde.
Han hade iklädt sig sin långa, blåa
söndagseftermiddagsrock, han hade behållit sitt förskinn på, emedan hans byxor
ej gärna kunde låta se sig, och i anledning häraf satte han
sig äfven något afsides i Kunsts länstol, som stod bakom
kakelugnen, han gräfde i västfickan, fick fram fyra groschen
i mecklenburgska skillingar, lade dem på bordet och sade
mycket tydligt och eftertryckligt: »Herr källarmästare, ett
stort glas franskt vin!»
»Kalle! — Ja, jag har många slags franskt vin: Graves
och långkork och söt muskat.»
»Ge mig grabowskl»
»Kalle! Ett stort glas Graves!»
»Det har kanske förundrat er, att jag så litet besökt er,
men det har ej skett af brist på god vilja. Emellertid —
världen vänder sig om — hus och trädgård sålde ni på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
