Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
"Ehuru jag ännu ej är femton år och så stor
och stark som vissa," invände Konradin, "så
kan man väl genom andra egenskaper vinna
sina medmenniskors aktning, än just genom
sin ålder och sina krafter."
"Nej, hör på bara; jag tror att hans
furstliga nåde blifvit stucken," återtog den förre
ironiskt. "Gud bevars, vare det långtifrån
mig, att vilja mäta mig med den, som talar
en så ren, flytande latin, och som, vid en så
mogen ålder, ej allenast har anspråk på att
gälla såsom lärd, utan äfven vill anses för poet,
som skrifver kansonetter, madrigaler ... "
"Känner du då ingenting, Fredrik, vid
åsynen af denna gudomliga, paradisiska
natur?" började Konradin vekt.
"Jo, jag känner begäret att jaga," afbröt
honom den andre. "Ack, om du visste buru
roligt det är. Hemma i Baden fick jag ofta
följa med min fader, marggrefven, på jagt;
men här, i detta klosterlika näste, lärer det
väl ej så snart förunnas oss."
"Det var ej det jag menade ..."
"Aha, nu vet jag, du tror att vattnet
redan är så varmt, att man skulle kunna börja
att bada?"
"Ah, nej, nej, du förstår mig icke, eller
vill icke förstå mig. Känner du icke,
me-nar jag, vid åsynen af denna tjusande,
oändligt sköna natur, ditt bröst vidgas af
namnlösa känslor j är det ej liksom ditt hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
