Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - II. Vännerna (1264)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- _ 37 —
den enda prydnad han bar var ett litet kors
af guld, som hängde i ett svart band kring
hans hals."
"Min Gud, biskop Eberhard!" ropade den
rödblommige ynglingen förskräckt.
"Ah, välkommen min fader!" sade
Konradin, i det han uppslog de stora, blå ögonen
till sin älskade lärare.
"Hvarföre kifvas ni, ynglingar?" började
åter biskopen allvarsamt. "Du, min
Konradin, är af ett alltför mildt, försonligt lynne,
att hafva varit orsaken härtill. Således till
dig, Fredrik! Du är stolt, obetänksam och
lättretlig, men har dock i grunden ett
godt hjerta. Du afundas Konradin det
försprång han, ehuru ung, har framför dig i
studier, men kommer ej ihåg att du, å
andra sidan, är långt före honom i alla
ridderliga öfningar. Han bär visst icke derföre
minsta afund till dig, derom är jag
öfvertygad, lika litet som ban har skäl att vara
egenkär Öfver sitt företräde i studier; ty ban
vet ganska väl, att, hade du ifrån barndomen
haft samma tillfälle att lära, skulle du
troligen vara lika långt kommen som ban. Och
dessutom, huru lika är ej ert öde, er
ställning? Liksom Konradin är den siste ättlingen
af det fordom så mäktiga, nil sjunkna
Hohen-staufiska kejsarehuset, så är äfven du,
Fredrik, den siste af Babenbergarnes, de
österrikiska herrskames, berömda ätt. Härstam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
