Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rusade upp ur ett tjockt skogssnår, ej
långtifrån dem, och tog till flykten. Nu kände
jägarnes ifver ingen hejd, och Konradin
indrogs ovilkorligt i den allmänna hvirfveln.
Men snart ledsnade han vid detta sinnlösa
jagande framåt, och blef efter för att ostörd
få öfverlemna sig åt de tankar, Walthers
enkla berättelse hos honom framkallat.
Ingen gaf akt på honom; alla följde med
ursinnighet vildsvinet, och utan att Konradin sjelf
märkte det, befann han sig snart helt allena.
Hästen tog nu af på en smal, föga besökt
gångstig, och då Konradin, efter någon stunds
ridt, såg sig omkring, kände han icke mera
igen nejden. På långt afstånd hörde han dock
jägarnes rop och jagthornens skall; men som
det alltid händer, att man tycker sig höra
ljudet från motsatt sida emot den, hvarifrån
det verkligen kommer, fördjupade han sig
allt mer och mer på den oriktiga vägen.
Slutligen bortdog belt och hållet bullret af
jagten, och ban befann sig nu midt i vilda
skogen, som blef allt tätare och tätare. Mot
aftonen, då han nästan förtviflade om att
lin na någon boning, der han kunde
erhålla en vägvisare eller få underrättelse
hvar ban befann sig, tvingade hästens jemte
hans egen trötthet honom att söka en stunds
hvila, innan ban fortsatte sin ridt.
Lyckligtvis upptäckte han vid foten af en klippa en
klar källåder, som för honom i detta ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
