Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - III. Mötet (1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick var en högst efterlängtad syn. Genast
stannade han, afsteg, och sedan han släcktså väl
sin, som sin springares häftiga törst, band
han hästen vid ett träd, och kastade sig sjelf
ned i gräset bredvid honom.
Det är en egen känsla, att ligga i det
mjuka, frodiga gräset, och än studera de
tusen olika färgskiftningar solstrålarne
åstadkomma bland trädgrupperna, de otaliga
öf-vergångarne från ljus till skugga, från det
mörkaste gröna till det ljusaste gula, och än
med ögonen följa molnens gång, hvilka
oupphörligt röra sig framåt för minsta vindfläkt,
oupphörligt förändra sig, oupphörligt antaga
de förunderligaste skepnader. Huru många
minnen, som åren förbleknat, uppstiga ej då
i vår själ; huru mången förgäten
barndomsglädje upplefver ej då ånyo med sina minsta
omständigheter i vårt minne, och återför för vårt
inre öga bilder af älskade frånvaran de eller
hädangångna, så klart, som stodo de framför
oss. Då gå vi till doms med oss sjelfva, och
dens hjerta skall vara omgifvet af en
tredubbel koppar, dens samvete af härdadt stål, i
hvars öga en tår, vare sig af saknad eller
ånger, ej då ovilkorligen frampressas.
Länge hade Konradin ej legat så, innan
några lutackorder, såsom det tycktes, på föga
afstånd, nådde hans öra. Han lyssnade med
spänd uppmärksamhet, och en len, klingande
fruntimmersröst började nu en af dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
