Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - V. Den oförmodade Underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 92 —
"Som eders furstliga nåde befaller/"’
svarade Berthold, och satte sig vid nedersta
ändan af bordet. "Att se sonen i mildhet
och nedlåtenhet så likna sin far, är en
verklig balsam för det sårade hjertat."
"Intet smicker, gubbe, annars bli vi icke
vänner," sade Konradin allvarsamt. "Men
du torde vara törstig," återtog han i en
mildare ton, och fyllde en bägare åt den gamle.
"Innan jag börjar min berättelse, så
förunna mig då att få dricka tvenne skålar; en
till minne af min gamle, oförgätlige herre,
konung Konrad IV, och en för min unge
herre, prins Konradin; eller huru, ni tillåter
mig väl, nådige herre, att få dö i er tjenst?"
"Nej, upplefva skall du deruti ånyo, min
redlige Berthold, icke dö," svarade
Konradin; "och hvad den första skålen vidkommer,
kan ingen med rördare hjerta dricka den, än
jag-" — Vid dessa ord fyllde han sin och
Fredriks bägare.
"Måtte min salige herre och konung från
himlen nedblicka på sin son, och hans
sällhet skall vid denna åsyn, om möjligt,
förökas!" ropade väpnaren med tårade ögon, och
tömde pokalen till sista droppan.
"Nu känner jag mig stark nog alt börja,"
fortfor han, och de satte sig alla tre kring
bordet; men, antingen af en händelse eller
emedan hertig Fredrik ännu hyste en gnista
af misstroende, allt nog, han intog sin plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
