Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - III. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spaniorer, vid samma tid som eröfringen af
konungariket Neapel, genom Carl af Anjou,
upptände alla ärelystnas förhoppningar.
Henriks fader var broder till Carls af Anjou
moder; de voro således syskonbarn, och den
castilianske prinsen begagnade sig af denna
slägtskap, för att vinna Carls ynnest. Detta
lyckades äfven fullkomligt, sedan ban dock
först måst låna honom 60,000 dubloner, allt
hvad han under tio års tid kunnat
samman-spara och belöningen för hans tjenster i en
annan verldsdel. Carl mottog äfven Henrik
såsom en broder; han anbefallte honom på
det högsta hos Clemens, af hvilken han till
och med begärde, att han måtte göra honom
till konung i Sardinien, för att beröfva Pisa
detsamma. Men snart visade sig Carl
afundsjuk öfver de framsteg Henrik gjorde i
romerska folkets kärlek och vid påfliga hofvet;
lian begärde nu för sig sjelf konungariket
Sardinien, vägrade att återbetala den summa
ban lånat af Henrik, samt retade till den grad
hans vrede, att denne svor att hämnas,
skulle det äfven kosta honom lifvet.
Emellertid hade Romrarne, äggade af
afund mot adeln, såsom alla italienska
republiker vid denna tidpunkt, uteslutit den från
styrelsen öfver staden, samt, vid ett måhända
anstiftadt uppror, utnämnt till sin anförare
en man vid namn Angelo Capucia, och
uppdra git åt honom att, i samråd med två med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
