Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - III. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde tapetdörren syntes Archimbalds
vördnadsvärda anletsdrag.
Konradin räckte den förmente pågen sin
hand, och skakade på hufvudet.
"Nej, intet," fortfor denne med värma.
"Har du ej ännu dina trogna Schwabare
omkring dig, har du ej så godt som hela
norra Italien för dig, och stå ej der ännu
tvenne bundsförvandter vid din sida,
vänskapen och — kärleken?" tillade hon rodnande.
"O, ja, jag vore den mest otacksamme
bland dödliga," svarade Konradin och fattade
Gonstantias och Fredriks händer, "om jag ej
visste att erkänna er gränslösa kärlek och
tillgifvenhet. Rik är jag ännu, oändligt rik,
ty mången ser väl en vän stå vid sin sida,
ehuru ej så bepröfvad; men hvilken kan väl
mäta sig med mig i lyckan , att se äfven den
outsägligt älskade i krigets vådor, lik en
skyddsengel, vaka öfver hvarje ens steg — och
dock, hvad skall jag väl svara, då mina
höga förfäder en gång fråga mig: hvad har du
gjort, för att återvinna dina fäders arf?"
Och åter försänkt i vemod, betäckte han
ansigtet med sina händer. "Förtrösta på en
högre makt, än den jordiska," svarade
Constantia, lyftande sin arm mot höjden, "på en
godbetsfull Försyn; han låter ingen komma
på skam."
I stum åskådning stodo Fredrik och
Ar-chimbaldder; de trodde sig se en engel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
