Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"I evighet, amen!" svarade den unga
flickan förlägen,
"Vi äro fattiga pilgrimer," återtog
Fredrik, "nyligen återkomna från det heliga
landet, komma senast från Viterbo, der vi
af den helige fadern fått absolution för
våra synder, och erna nu begifva oss till det
sköna Frankrike, vårt hemland. Vi äro
alldeles uttröttade af mödor och besvärligheter,
och ville derföre bedja er af kristligt
medlidande herbergera oss, tilldess vi kunde
finna tillfälle att komma öfver hafvet."
"Er begäran skulle jag gerna uppfylla,"
svarade åter flickans ljufva flöjtstämma, "om
icke min fader, den ädle riddar Giovanni
Frangipani, strängeligen förbjudit mig att,
under hans frånvaro, insläppa någon i denna
borg, eho det vara må. Det smärtar mig
verkligen; men så är hans befallning. Gud
vare derföre med eder, fromme pilgrimer!"
Hon var just i begrepp att vända om, för
ntt lemna balkongen; då framträdde plötsligt
Konradin med orden: "Känner ni verkligen
icke igen oss, sköna Agnese; jag tager Gud
till vittne, falsk ligen hafva vi icke förevändt,
det vi i Rom lärt känna er."
Hvarje fiber i den unga flickans bröst
darrade vid denna röst ; del var densamma hon
hört alla nätter i drömmen, sedan den för
henne så märkvärdiga dagen i Rom, samma
stämma, som dagligen susat i hennes öra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
