Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-»- 272 —
upprepat: "Mod, mod, sköna jungfru; ser
jag då så farlig ut?" Darrande och blodröd
vände hon sig om; då aftog Konradin sin
hatt, hvars stora bord förut fullkomligt
bortskymt hans ansigte, det gullgula håret
fladdrade oordnadt, men dock skönt, kring
nacke och kinder, och en tår, vredens och
blygsel tis öfver detta återseende, darrade i hans
blå öga.
"O, min Gud!" ropade Agnese,
öfverväldigad af sin känsla. Men Konradin lade med
bedjande blick fingret på munnen , för att
ålägga henne tystnad, och påsatte åter
skyndsamt hatten.
Agnese stod ett ögonblick orörlig, liksom
hon öfverlade med sig sjelf. Derpå vände
hon sig till de henne åtföljande fruntimren,
hvilka under hela tiden nyfikna afhört samtalet,
och sade: "Jag kan icke bortvisa dessa
heliga Guds män, då de äro färdiga att förgås af
hunger och vedermödor; min fader skulle ej
handlat annorlunda , jag är säker derom. Släpp
ned vindbryggan," befallte hon nu den
bakom henne stående kastellanen, "och för in
fremlingarne."
"Men om" — började denne tvekande.
"Fullgör genast min befallning," fortfor
hon; "jag tager hela ansvaret på mig."
Tigande lydde nu denne, och inom några
minuter sutto flyktingarne vid ett väl
försedt bord, för att stärka sina uttömda kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
