Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - VII. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, samt begåfvo sig derpå till de dem
anvisade rum, för att njuta några timmars
oundgänglig hvila, innan de anförtrodde sig
åt hafvets bedrägliga vågor. Under tiden
liade Konradin tillfälle att i yttersta korthet
meddela Agnese sitt olycksöde. Mången tår
tillrade under denna berättelse utför flickans
blomstrande kinder; hon beslöt att våga allt
för att rädda de olycklige, och utdelade i
sådant ändamål nödiga befallningar. Hon gaf
sig ingen ro, förrän allt var färdigt till
afresan. Då tog hon Konradin vid handen, och
sade: ;’Låt mig lå leda er, fromme man —
till frihet och ära," tillade hon derpå
förstu-Jet. Mellan yppiga drufvokullar slingrade sig
en brant, med stenhällar belagd gångstig,
liksom en trappa, ned till stranden af en
liten flod, hvilken på en fjerdedels mils afstånd
derifrån utföll i hafvet. På denna väg,
omgifven af pinier och plataner, fikon- och
mullbärsträd, förde hon Konradin ned till
det ställe, der tvenne stora, väl bemannade
segelbåtar väntade fremlingarne, och först då
de beklagansvärda flyktingarne, under
nedkallande af Himlens välsignelse öfver sin
räd-darinna, försvunnit ur hennes åsvn,
återvände hon med lättadt hjerta till horgen.
Knappt återkommen på sitt ensliga rum,
hade hon, på knä för Guds moders bild,
upp-sändt en brinnande bön för den lyckliga
utgången af den älskades flykt, ty hon kunde
Hohenstaufen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
