Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
gången på mycket länge bänkad tillsammans med en
samling människor vid ett dukadt bord.
Hvad maten smakade henne väl! Aldrig tyckte
hon sig hafva ätit något så förträffligt som fru
Irme-gards liimber Då Holmfrid ätit, förde tärnorna
henne till en annan byggning, där fru Irmegard med
sina tärnor plägade sofva. Där fanns också ett slags
sofrum för kvinnliga gäster. Tärnorna afklädde nu
Holmfrid och bragte henne till sängs. Och hon
somnade nästan omedelbart, vaggad till ro af vågornas
sorl, som hon ännu trodde sig höra.
Under tiden omtalade biskop Laurentius för sin
syster de hufvudsakligaste dragen i Holmfrids historia,
och fru Irmegard lyssnade förvånad.
»Hvilken kraft och själfbehärskning hon måtte
hafva,» sade fru Irmegard, »och håller jag före, att
du gjort alldeles rätt, som tagit henne i ditt hägn.
Hvilka mått och steg har du tagit?»
«Icke många,» svarade biskopen. »Jag har sändt
en skrifvelse till konung Knut, och jag lade fram i
den min fränka Holmfrids sak inför honom, och jag
bad honom för min skull låta henne rättvisa
vederfaras, så att hon åter finge sitt odal Jämjö.»
»Skulle det icke varit klokare att söka förlika
henne med Sune Erengislesson?»
»Det skulle nog snarare hafva gått för sig,»
svarade biskopen med ett småleende, »men Holmfrid vill
icke höra talas därom.»
»Om jag känner Sune Erengislesson rätt,»
anmärkte fru Irmegard, »lär han icke vilja lämna sin
hiistrus gods ur sina händer, och konung Knut är
honom mycket bevågen.»
* Oxhare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
