Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Skäldovik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t^io
»Det är .sant,» bokräitade biskop Laurentius
tankfull.
»En så fager husfru som Holmfrid borde icke
liafva svårt att få förlåtelse af sin man för den
förseelse, som hon begått,» sade fru Irmegard.
Biskop Laurentius skrattade blott.
»Hvad återstår väl för en hustru, som skiljer
sig från sin man, annat än klostret?» fortsatte fru
Irmegard.
»Holmfrid Ingemarsdotter har föga böjelse för
klosterlifvet,» svarade biskopen. »Hon har pröfvat på
det i Askaby. Men låtom oss nu bida, hvad svar
konung Knut lämnar på min skrifvelse, och tag du
under tiden Llolmfrid i din vård. Om du kunde
stämma henne försonligt mot Sune, vore det mig kärt.
Jag har försökt det förgäfves. Skulle du föröfrigt i
hennes ställe vara färdig till försoning?»
Fru Irmegard svarade icke på broderns fråga.
Hon sporde i stället, om han vore trött och önskade
gå till hvila. Då han nekade därtill, sutto de båda
syskonen en god stund i salen vid Skäldovik och
talade med hvarandra.
När de slutligen togo godnatt af hvarandra, sade
fru Irmegard: »Låt först barnet friskna till från sin
långa sjukdom, innan vi tala något om förlikning,
och sedan torde vi lämpligast böra öfverlåta åt broder
Benedictus att tala försoningens ord.»
»Du har rätt, min syster,» svarade biskopen,
»ingen kan göra det bättre än han.»
Och så skildes de åt för aftonen.
Då Holmfrid vaknade om morgonen, kände hon
sig mycket starkare än förut. Hon klädde sig med
en tärnas hjälp och gick sedan, stödd på tvänne
tärnor, ut på gårdstomten. Biskopen och fru Irmegard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
