Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-276
Gnäggar och gläds, då han ser
Grundmurad borg, dit
Alla samlas vid Skäldovik.
Holmfrid hörde tyst på, huru fader Benedictus
läste. Därpå bad hon honom läsa ännu en gång, men
hon förstod likväl föga däraf.
»Är denna skrifvelse ämnad till mig?» sporde hon.
»Nej, egentligen till fru Irmegard,» svarade fader
Benedictus.
»Ja, hon skulle möjligen bättre än jag kunnat
tyda brefvets mening,» sade Holmfrid, »ty för mig är
det alldeles en gåta.»
Fader Benedictus höll ögonen stadigt fästa på
Holmfrid. »Jag har ock ett muntligt budskap till
eder,» sade han. »Herr Sune Erengislesson önskar
med eder hafva ett samtal.»
»Hvad sägen 1, fader Benedictus?» utbrast
Holmfrid och bleknade.
»I hörden full väl,» svarade han.
»Jag menade, att jag missförstått eder,» sade
Holmfrid med harm. »Men tag då mitt bud tillbaka,
att aldrig vill jag se hans anlete mera.»
»Men betänk,» började fader Benedictus.
»Jag kommer aldrig att betänka något, som rör
denne man,» svarade Holmfrid. »Jag har talat med
min frände, biskop Laurentius, och han har gifvit
mig rätt.»
»Jag vet det,» återtog Benedictus, »han sade mig,
att jag icke borde plåga eder med något, som kunde
vara eder obehagligt att höra. Jag lyder min förman,
jag tillåter mig ingen egen tanke, jag upprepar blott
som ett eko, hvad man sagt mig. Biskop
Laurentius förstår höfviska seder bättre än jag, och jag
lyder honom. Om jag icke så gjorde, skulle jag nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
