Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA AFDELNINGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESTÅENDE RÄTTSORDNING
99
för att allt skall störta samman. Det invändes, att
följden icke blir någon annan i värsta fall, än att
öfverklassen förlorar sina penningar. Man glömmer
då oredan, som måste uppkomma, stagnationen i
all rörelse, genom, ett plötsligt upphörande af alla
affärers vanliga gång.
I de ursprungliga tiderna var naturligt, att
metallerna skulle ådraga sig uppmärksamhet genom
många egenskaper, som syntes passande för mynt,
och öfverklassen, som ensam egde eller kunde skaffa
dem i stort förråd och som naturligtvis gärna i
stället för hela samhället blef kapitalernas
innehaf-vare, därigenom han behärskade underklassen och
kunde tvinga dess medlemmar till slafarbete för godt
pris, gaf troligen impulsen till den slutligen
upp-spirande vanan att använda nämnda ämne till mynt.
Denna vana blef snart allmän, hVarefter den
fortgått från släkte till släkte utan vidare
undersökning af sakens natur.
Metallpenningarnas egentliga och
hufvudsak-liga fel består däri, att förmedelst den
öfverklassens egendom blef gjord till mynt, ty det var den,
som egde all jorden och således ock dominerade
öfver dess produkter, däribland metallerna, och
samhället kunde icke, såsom naturligt och billigt hade
varit, utdela en lika portion af myntet till hvar af
sina medlemmar, hvilka i stället måste åtkomma det
mynt de behöfde genom att sälja sitt arbete till
öfverklassen mot det pris han bjöd.
Myntinstitutionen, i likhet med alla andra
sam-hällsinrättningar, sammanhänger därför på det
innerligaste ined rätten.
Emedan icke samhället, utan öfverklassen eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
