Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Samhälls-utopi och om utopism i allmänhet - Om utopierna i allmänhet och Ny värdesättning av speciellt den franska utopismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkastligt att göra ens de svagaste ansatser
därtill.
C. Sorel, kanske den skrupulösaste av alla nutidens
marxister i hävdandet av Marx’ ursprungliga revolutionslära
och vars anfall på sina landsmän utopisterna äro lika vanliga
som på hans landsmän politikerna, ser med ogillande att
“socialisterna uppmuntra samtidens utopister” genom att
tala välvilligt om de gamla: “förtjäna Fourier och Cabe
läsas, varför skulle då inte Jaurés och Fournière räknas bland
framtidens välmenta uttydare“[1]. Efter hans förmenande
är “den gamla revolutionära socialismen oändligt mer
genomträngd av filosofisk anda och med vetenskapen befryndad
än den hyper-juridiska socialismen hos våra docteurs en haute
politique réformiste” (våra akademiker i reformistisk
storpolitik)[2]. Han förklarar emellertid att det är på det tekniska
framsteget, på vetenskapen och på rätten som det nya
samhället konstitueras[3]. Men om framtiden kunna vi ingenting
veta och fördenskull ej häller på förhand ställa samhällets
horoskop. “Övergången från kapitalismen till socialismen
måste fattas som en katastrof, vars förlopp undgår varje
beskrivning”[4]. Han stödjer sig härvidlag lika mycket på
Bergson, den nya franska filosof på modet, vilken även nått
vårt land i en rad översättningar, och dennes teori om “den
skapande utvecklingen”. Bergson förnekar såväl möjligheten
att kunna avläsa framtiden i nuet som att i förväg uppställa
ett mål för livet. Värkligheten är ett vardande utan ända.
“Man kan kasta”, säger han, “ett öga på den en gång
tillryggalagda vägen, ange och beskriva dess riktning ... och
tala om den som om det gällt att fullfölja ett mål ... men
om den väg som skulle tillryggaläggas har människans ande
intet att säga, ty den vägen skapades i samma mån som
vandringens akt”[5]. Sorel säger åter: “vad man på sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
