Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Gudaförsamling. Athenes besök på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev av Orestes dräpt, Agamemnons frejdade telning;
honom han tänkte uppå och till gudarna talade detta:
"Ack ändå, vad de dödliga jämt uppå gudarna klaga!
Alltid de skylla det onda på oss, fast de själva med missdåd
vålla sig lidanden mer, än ödet dem någonsin ämnat;
såsom Aigisthos nu nyss emot ödets vilja till äkta
tagit Atridens gemål och dräpt honom själv vid hans hemkomst,
fastän han visste sitt bråda fördärv, ty vi gudar en varning
skickat med Hermes förut, skarpseende Argusförgörarn,
att ej föröva på konungen mord eller äkta hans maka;
"ty i Orestes en gång skall Atridens hämnare komma,
när han blir vuxen till man och får längtan till fäderneriket":
detta var Hermes’ ord, men Aigisthos lät ej sig beveka,
fastän vi menade väl, och nu alltsammans han umgällt."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"O Kronion, vår fader, du högste bland härskare alla!
Ja, han föll, och med rätta förvisst den mannen gick under.
Drabbe den undergången envar, som detsamma förövar!
Men i mitt hjärta det skär, när jag tänker på hjälten Ulysses,
som, från de älskade skild, sedan länge av lidanden tryckes
fjärran på vågomsvallade ön med den resliga skogen,
navlen på havets rund. En gudinna där äger sitt hemvist;
dotter till Atlas hon är, den illistige guden; som känner
havets samtliga djup, och som ensam håller de höga
pelarna uppe, som himmelens valv åtskilja och jorden.
Dennes dotter det är, som hos sig den bedrövade fjättrar,
medan med lena och tjusande ord hon beständigt hans öra
smeker, att Ithaka glömma han må; men Ulysses, som längtar
efter att skåda allenast den rök, som stiger mot himlen
upp från hans land, åstundar att dö. Skall då icke på dig ens
hjärtat bevekas, Olympiske Zeus? Eller kanske Ulysses
icke med offer dig fägnade jämt vid argiviska skeppen
borta på Ilions slätt? Vi hatar då honom du så, Zeus?"
Svarade då molnskockaren Zeus och sade till henne:
"Barn, vad var detta för ord, som dig slapp över tändernas stängsel?
Skulle väl jag då ha glömt den gudalike Ulysses,
som är bland människor främst i förstånd och de rikaste offer
bringat åt saliga gudar, som bo i himmelens rymder?
Men jordfamnarn Poseidon det är, som så ytterligt vredgas
jämt för cyklopens skull, vars öga Ulysses har bländat,
för Polyfemos, vidunderligt stor, vilken alla cykloper
överträffar i kraft, och han föddes av nymfen Thoosa,
dotter till Forkys, en rådande drott i det ödsliga havet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
