Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Sången. Gudaförsamling. Athenes besök på Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan i grottornas valv i Poseidons armar hon vilat.
Därav det kommer, att nu jordskakarn Poseidon Ulysses
dödar väl icke, men jämt på han hemfärd driver ur kosan.
Men välan! Låt oss samtliga här betänka, hur hjälten
månde nu hinna sitt hem, och Poesidon får låta sin vrede
lägga sig; icke han mäktar ju dock att de eviga gudar
trotsa och ensam sig giva i strid med oss alla tillhopa."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"O Kronion, vår fader, du högste bland härskare alla!
Alltså, om detta beslut behagar de saliga gudar,
att till sitt land må du vända igen den förslagne Ulysses,
låtom oss då till Ogyigas ö budbäraren Hermes,
Argusförgöraren, skicka på stund att det första han hinner
säga den fagerlockiga nymf vår oryggliga vilja,
att till sitt land må du vända igen ståndaktige hjälten.
Själv jag begiver mig av ner till Ithakas ö för att sonen
egga till bittrare harm och jämväl till det fasta beslutet
genast att kalla till tings de lockiga män av Achaia
och att förvisa den friaresvärm, som för honom beständigt
slaktar hans getter och får och hans oxar med släpande fötter.
Skicka jag vill honom ock till det sandiga Pylos och Sparta
för att där spörja sig för om sin älskade far och hans hemfärd
och att förvärva sig själv ett ädelt rykte bland mänskor."
Talade så och på fötterna strax de ovanskliga, sköna,
gyllne sandalerna band, av vilka hon svävande bäres
lätt som en vindfläkt fram över hav och oändliga jorden,
tog sin mäktiga lans med den vässade spetsen av koppar,
tung och stadig och lång, med vilken hon kuvar i striden
hjältarnas fylken, när vredgad hon är den väldiges dotter;
därpå i stormande fart från Olympens toppar hon nedsteg.
Snart hon på Ithaka stod, och i porten hos konung Ulysses
trädde på tröskeln till gården hon fram med lansen i handen
och var en gästvän lik, den tafiske hövdingen Mentes.
Nu hon de trotsiga friarna såg, ty de voro på gården
utanför husets dörr och förnöjde sitt sinne med stenspel,
sittande alla på skinn av de oxar, som själva de slaktat.
Brådskande sysslande där härolder och hurtiga svenner;
somliga blandade vatten och vin tillsammans i bålar,
somliga torkade borden utav med håliga svampar,
sättande sedan dem fram, och somliga styckade köttet.
Henne den väne Telemachos såg långt före de andra,
ty ibland friareskaran han satt med bekymmer i hjärtat,
tänkande jämt på sin frejdade far, om han månde tillbaka
någonsin komma och rensa sitt hus från friaresvärmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
