Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. I Pylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, om du stannade kvar fem år eller sex för att fråga
om all den jämmer, som här fingo lida de ädla achaier,
skulle du tröttna förut och vända tillbaka till hemmet.
Ty under nio års tid utan rast vi beredde dem ofärd,
brukande allsköns list, och med nöd gav Kronion oss seger.
Ingen där någonsin fanns, som vågade sig med Ulysses
mäta i klyftiga råd, ty han alla achaierna vida
överglänste i allsköns list — din fader, om hjältens
son du nu verkligen är; mig häpnar betar vid din åsyn;
också i talet du honom är lik; vem skulle ha väntat
att av en yngling få höra så klokt och så passande talas?
Aldrig det hänt, att Ulysses och jag under alla de åren
söndrade voro i furstarnas råd och ej heller på tinget,
utan med enig själ vi betänkte med klokhet och insikt,
vad i argivernas sak vore yppersta sättet att handla.
Men när vi hade förstört högt liggande Priamosstaden,
stigit på skeppen ombord och en gud achaierna skingrat,
då vart Zeus i sitt sinne betänkt att en jämmerlig hemfärd
giva argivernas här, ty besinningsfulla och kloka
alla ej voro, de drabbares ock av fördärvet så många.
Svårt Athene dem slog i sin harm, den väldiges dotter,
eggande upp Atriderna två mot varandra att kivas.
Hela achaierhären till tings de nu kallade bägge
både mot skick och förstånd, ty redan dalade solen,
och där kommo de tyngda av vin, achaiernas söner.
Drottarna yppade strax, av vad orsak folket de samlat.
Först Menelaos stod upp och befallde achaierna alla
tänka på återfärd över havets väldiga ryggar;
dock det ej likade alls Agamemnon, som önskade hellre
hålla achaierna kvar och med heliga festhekatomber
söka förtaga den gruvliga harm, som gripit Athene,
dåren, som icke förstod, att gudinnan ej var till att blidka,
efter ej skiftar i hast de evärdliga gudarnas sinne.
Medan med skymfande ord de nu stodo och stredo, de båda,
sprungo från sätena upp de harnesklädda achaier
under förfärande larm, ty de samsades ej om beslutet.
Natten igenom vi lågo där sen’ och fientliga planer
ruvade ut mot varandra, ty Zeus nu oss ville fördärva.
Gryningen kom, och en mängd sina skepp i det heliga havet
drogo och fraktade godset ombord och de gördlade kvinnor.
Hälften av hären likväl, som härdade fram i sin mening,
där hos Atriden förblev, folkskarornas mäktige herde,
medan vi övriga gingo ombord och började färden.
Strykande gick det, en gud utjämnade sväljande djupet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
