Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. I Pylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Nestor, du Neleus’ son, du achaiernas ära och stolthet!
Ja i sanning, han hämnade sig, och hans lov skall förkunnas
vitt av achaiernas folk och skall ljuda bland kommande släkten.
Ack att jag själv med en likadan kraft vore rustad av gudar
för att på friarnas svärm den olidliga fräckheten hämnas,
där i sitt övermod de föröva så nedriga illdåd!
Dock en lycka så stor mig de eviga icke beskärde
icke min fader och mig; nu gäller att lida och tåla."
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
"Efter du minner om detta, min vän, och talar om saken:
ryktet förmäler, att nu i ditt hus ha sig friare många
samlat för drottningens skull, som dig trotsa och öva sitt ofog.
Säg, om du villigt dig finner däri eller folket i landet
blivit dig avogt stämt, av ett gudomstecken förvillat.
Dock vem vet, om en dag han ej kommer och våldet bestraffar,
vare sig ensam han är eller följd av sin krigareskara.
Ville dig bara sin huldhet bete strålögda Athene,
så som hon vårdade sig om den ärorike Ulysses
fjärran i troernas land, där achaierna ledo så mycket!
Aldrig jag gudarna än sett sin ynnest bevisa så öppet,
som honom bistod jämt skenbarligen Pallas Athene.
Ville hon älska dig så och bevisa dig liknande vördnad,
skulle visst mången av dem förgäta att tänka på bröllop."
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Fader, jag aldrig kan tro, att det ordet skall gå i fullbordan.
Nej, ditt ord är för stort, du förfärar mig; aldrig ett sådant
hopp månde fyllas för mig, ej ens om det gudarna ville."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Käre, vad var det för ord, som dig slapp över tändernas stängsel?
Lätt kan en gud vem han vill förhjälpa ur yttersta fjärran.
Jag ville hellre försann fördraga en myckenhet mödor,
endast jag nådde mitt hus och hemkomstdagen fick skåda,
än efter lyckosam färd förlora mitt liv invid härden,
som Agamemnon förgicks för Aigisthos’ svek och sin makas.
Dock för den död, som är allas vår lott, ha icke ens gudar
makt att beskydda en älskling en gång, när stunden är inne
och honom griper den smärtande döds förgörande öde."
Henne Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Mentor, om detta vi talte ej mer, fastän sorgsna däröver.
Aldrig kommer han levande hem; de odödliga gudar
längesen honom bestämde åt undergången och döden.
Men om en annan sak jag nu önskade Nestor att noga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
