Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitter med barn och med maka till bords i den fäderneboning
och våra dygder du kommer ihåg; vad det är, som för vår del
ständigt vi fått oss förlänat av Zeus ifrån fädernas tider.
Icke i knytnävskamp eller brottning vi mästare äro,
men snabblöpare goda förvisst och de främsta i sjöfart;
alltid vi älskade gillenas fröjd och cittran och dansen,
kläder att ömsa var dag och rykande bad och en vilbädd.
Upp, I faiakiske dansare, fort, de förnämsta av eder!
Börjen er lek, att vår gäst, när han återkommer till hemmet,
kan sina vänner berätta, hur högt över alla vi äro
både i löpning och seglingskonst och i sång och i danskonst.
Och åt Demodokos någon må strax hans klingande lyra
hämta, som hänger därhemma nånstans i vår kungliga boning."
Så Alkinoos bjöd, och hans härold skyndade genast
hän till kungens palats för att hämta den klingande lyran.
Tävlingsdomarna stodo då upp, som bland folket man korat,
nio inalles, som hade om allt att bestyra vid spelen.
Dessa nu jämnade platsen för dans och vidgade kretsen.
Härolden syntes igen och gick hän och Demodokos räckte
klingande lyran, och fram steg skalden i mitten, och runtom
ställde sig blomstrande gossar i ring, de förnämsta i danskonst.
Taktfast trådde nu sin gudomliga dans, men Ulysses
stod med beundran och såg, hur fötterna skimrande rördes.
Skalden i strängarna grep och begynte att sjunga melodiskt
allt om den älskog, som var mellan Ares och skön Afrodite,
huru de bringat till stånd sitt första och hemliga möte
uti Hefaistos’ hus, hur med skänker han slösat och skändat
härskarn Hefaistos’ läger och bädd. Men till denne då budskap
bringade Solen, som hade dem sett, när de plägade älskog.
Men så snart som Hefaistos förnam slikt harmande budskap,
gick han till smedjan åstad med illistiga planer i sinnet,
lyfte på blocket sitt väldiga städ och började smida
strax ett olösligt, osliteligt nät, där fastna de skulle.
Men då försåtet han färdigsmitt, förgrymmad på Ares,
gick han därefter i kammaren in till den bäddade sängen,
och över stolparna alla kring den han maskorna lade,
medan tillika en mängd han lät nederhänga från taket,
fina som spindelväv, så att icke de ens kunde skönjas
av de odödliga gudar en gång, så listigt han smitt dem.
Sedan han noga kring bädden spänt ut det försåtliga nätet,
låtsade guden till Lemnos gå bort, till den präktiga staden,
som är den käraste fläcken han vet av alla på jorden.
Men som en blind stod han icke på lur, gullglänsande Ares;
genast han såg, när Hefaistos gick bort, den beryktade mästarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
