Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax gick i huset han in hos den vittberömda Hefaistos,
lysten att vila i famn på den sköndiademade Kypris.
Hon hade nyss från besök hos sin fader, den starke Kronion,
kommit och satte sig just; då trädde han in uti salen
fattade ömt hennes hand och talade sedan och sade:
"Älskade, följ mig i bädd, låt i fröjd oss vila tillsammans!
Hemma Hefaistos ej är, han är gången helt säkert till Lemnos,
till sina Sintier hän, det barbariskt talande folket."
Så han sade, och även hon själv fann det ljuvligt att ligga.
Gingo de båda till sängen då hän och sig lade, och genast
slöt sig omkring dem det fjättrande nät, som var smitt av Hefaistos.
Icke de mäktade lyfta en lem eller röra det minsta,
och då förstodo de grant, att ej mera det fanns någon undflykt.
Snart dem nalkades nu den smidesmästaren armstark,
sedan han hade på vägen vänt om, innan Lemnos han nådde,
därför att Solen åt honom höll vakt och berättade saken.
Genast han skyndade hem till sin boning, grämd i sitt hjärta,
kom och stod stilla i dörrn, ursinnig av kokande vrede,
medan förskräckligt han skrek och på samtliga gudarna ropte:
"Evige Zeus och I andra evärdliga, saliga gudar!
Hitåt att skåda en sak, som är löjlig, men icke är dräglig:
huru Kronions barn Afrodite föraktar beständigt
mig, sin halte gemål, och älskar den mordiske Ares,
för att den guden är skön och i bägge fötterna färdig,
men ofärdig är jag; fast skulden är ej någon annans,
utan min fars och min mors, som hade mig aldrig bort föda.
Kommen och skåden de kärliga två, hur de vila i älskog
uti min egen säng, och jag själv står och harmas vid synen.
Dock de nog vilja ej mer, hur förälskade också de äro,
ligga det minsta så där, och de mista väl lusten att smekas.
Nu skall den knepiga bojan ändå få dem hålla så länge,
tills hennes fader betalar igen vart grand av den brudskänk,
honom i händer jag gav för att vinna en slyna så skamlös;
ja, ty hans dotter förvisso är skön, men ur stånd att sig styra."
Sade; men gudarna samlades strax till kopparpalatset.
Starke Poseidon kom dit och den lyckobringande Hermes,
skyndade också sig dit fjärrskjutande guden Apollo.
Alla gudinnorna dock kvarstannade hemma av blygsel.
Stående blevo i dörrn det godas förlänare stilla,
medan ett outsläckeligt skratt bland de saliga gudar
klang, när de sågo Hefaistos’ list och konstiga påhitt.
Mången då talade så med en menande blick på sin granne:
"Orätt löper ej långt, den långsamme hinner den snabbe;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
