Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Konung, vi fröjdas så högt av att skåda dig kommen tillbaka,
som om vi kommit till Ithaka hem, till fädernejorden.
Men berätta oss fort om de andra kamraternas ofärd."
Så de talte, men tröstande jag dem svarte och sade:
"Först vi skola nu hala i land det toftade skeppet,
sedan i klyftorna gömma vårt gods och hela vår redskap.
Rusten er själva så till för att samtliga göra mig följe.
Vännerna skolen I se uti Circes gudomliga salar
äta och dricka med fröjd, ty fullt upp vankas på borden."
Så jag sade, och strax kamraterna lydde min maning.
Men Eurylochos ensam bjöd till att dem hålla tillbaka,
och med bevingade ord han talade till dem och sade:
"Dårar, vart gå vi åstad? I längten då efter er ofärd?
Viljen I vandra till Circe nu hän, som skall strax oss förvandla
allesammans till svin eller raggiga vargar och lejon,
så att vi tvingade bli att bevaka det stora palatset?
Så ju cyklopen fängslade nyss, då de kommo till honom,
våra kamrater, som vågat sig dit med den djärve Ulysses;
endast för hans dumdristighets skull de förgingos, de också."
Så han sade, men jag då övervägde i sinnet
att ifrån länden draga på stund långeggade svärdet,
hugga hans huvud utav och låta det rulla på marken,
fast han var nära besläktad med mig; men kamraterna alla
sökte mig lugna med vänliga ord, så den ene som andre:
"Gudafostrade drott, då låt oss honom, ifall du så tycker,
lämna att stanna härnere på strand för att skeppet bevaka;
men för oss andra åstad bort till Circes gudomliga salar."
Så de sade; då gingo vi bort från skeppet och havet.
Icke Eurylochos heller blev kvar vid det rymliga skeppet,
men med oss andra han gick, förskräckt av min häftiga vrede.
Men under tiden i Circes palats våra andra kamrater
badades omsorgsfullt och gnedos med glänsande oljan,
innan de kläddes till sist uti mantel av ylle och livrock;
nu vid ett rikligt mål vi funno dem alla i salen.
När de varandra igen då skådade öga mot öga,
gräto de vemodsfullt, så att huset av suckarna genljöd.
Trädde då till mig och talade så den gudomliga Circe:
"Ädla Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
väcken ej vemodsklagan på nytt. Jag vet ju till fullo,
både vad mödor I lidit på hav, där fiskarna simma,
och vilken skada er vållats på land av fientliga männer.
Skynden i stället att äta med lust och att dricka av vinet,
ända tills modet igen eder återkommer i bröstet,
sådant i början det var, då I lämnaden fädernejorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
